I den här artikeln kommer vi att utforska betydelsen av Den gäckande skuggan i det moderna samhället. Den gäckande skuggan är en avgörande faktor inom olika områden av livet, från ekonomi till kultur, genom politik och teknik. Genom historien har Den gäckande skuggan spelat en avgörande roll i samhällets utveckling och påverkat hur individer interagerar med varandra och sin miljö. I denna mening är det viktigt att analysera effekten av Den gäckande skuggan idag och reflektera över dess relevans i den moderna världen. Denna artikel syftar till att erbjuda en heltäckande bild av Den gäckande skuggan och dess implikationer, samt uppmuntra en konstruktiv debatt kring dess roll i vårt samhälle.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Den gäckande skuggan (The Thin Man) | |
![]() | |
Genre | Komedi, mysteriefilm |
---|---|
Regissör | W.S. Van Dyke |
Producent | Hunt Stromberg |
Manusförfattare | Albert Hackett Frances Goodrich |
Baserad på | Den gäckande skuggan av Dashiell Hammett |
Skådespelare | William Powell Myrna Loy Maureen O’Sullivan Nat Pendleton Minna Gombell |
Kompositör | William Axt |
Fotograf | James Wong Howe |
Klippare | Robert J. Kern |
Scenograf | Cedric Gibbons |
Teknisk information | |
Produktionsbolag | Metro-Goldwyn-Mayer |
Distribution | Loews Cineplex Entertainment Netflix Vudu |
Premiär | 25 maj 1934 |
Speltid | 93 minuter |
Land | USA |
Språk | Engelska |
Uppföljare | Efter den gäckande skuggan |
Mer information | |
IMDb SFDb Elonet Redigera Wikidata |
Den gäckande skuggan (engelska: The Thin Man) är en amerikansk mysteriefilm från 1934 i regi av W.S. Van Dyke. Filmen är löst baserad på Dashiell Hammetts roman med samma namn. I huvudrollerna ses William Powell och Myrna Loy. Filmens stora framgångar och popularitet ledde till att den fick fem uppföljare, Efter den gäckande skuggan (1936), Gäckande skuggan kommer tillbaka (1939), Gäckande skuggan på nya äventyr! (1941), Gäckande skuggan tar hem spelet (1945) och Melodin som gäckade skuggan (1947).
William Powell spelar den mycket skarpsinnige detektiven Nick Charles, som sedan sitt giftermål med sin kamratliga fru Nora Charles, spelad av Myrna Loy, låtit sitt detektivarbete ligga i träda under de senaste fyra åren. Dottern till en gammal vän, Dorothy Wynant, spelad av Maureen O’Sullivan kommer i kontakt med Nick under ett nattklubbsbesök Nick och Nora företar och lyckas då få Nick att återta sin gamla roll som detektiv för att leta efter sin gamle vän, Dorothys försvunna fader Clyde Wynant.
Filmens framgång bland biobesökarna berodde på de avspända förhållandet mellan de två huvudpersonernas, det lättsamt komiska raljerandet, de knasiga fysiska skämten, hunden Asta och - förstås - det ständiga drickandet. Nora var dessutom ett kvinnoideal som den perfekta, förstående kamrathustrun.