Delta Mensae

I dagens artikel kommer vi att utforska den fascinerande världen av Delta Mensae. Från dess ursprung till dess inverkan på det moderna samhället kommer vi att fördjupa oss i dess historia, evolution och relevans i dagens värld. Delta Mensae är ett ämne som har väckt intresse och nyfikenhet över tid, och genom denna artikel kommer vi att försöka belysa dess viktigaste aspekter. Med expertintervjuer, djupanalys och praktiska exempel vill vi erbjuda en heltäckande och insiktsfull bild av Delta Mensae, så att våra läsare kan utöka sin kunskap och bättre förstå dess betydelse i olika sammanhang. Gör dig redo att gå in i en värld av upptäckter och reflektioner om Delta Mensae!

Delta Mensae (δ)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildTaffelberget
Rektascension04t 17m 59,2718s[1]
Deklination-80° 12′ 50,511″[1]
Skenbar magnitud ()+5,69[2]
Stjärntyp
SpektraltypK2/3 III + A9[3]
U–B+0,53[2]
B–V+0,84[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-20,0 ± 4,3[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +27,53[1] mas/år
Dek.: +61,56[1] mas/år
Parallax ()7,70 ± 0,27[1]
Avstånd420 ± 10  (130 ± 5 pc)
Absolut magnitud ()+0,34[5]
Detaljer
Radie14[6] R
Luminositet92[7] L
Temperatur5 183[5] K
Vinkelhastighet<4,7 ± 0,2[5] km/s
Andra beteckningar
δ Men, CPD-80° 116, FK5 166, HD 28525, HIP 20049, HR 1426, SAO 258372 [8]

Delta Mensae (δ Mensae, förkortat Delta Men, δ Men) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna[9] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Taffelberget. Den har en skenbar magnitud på 5,69[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 7,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 420 ljusår (ca 130 parsek) från solen.

Egenskaper

Primärstjärnan Delta Mensae A är en gul till orange jättestjärna av spektralklass K2/3 III[3]. Den har en radie som är ca 14[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 92[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 5 200[5] K.

Följeslagaren Delta Mensae B är en stjärna av spektraltyp A9 och med en magnitud som är 0,9 enheter svagare är primärstjärnan.[3]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

  1. ^ van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752  , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99), Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
  3. ^ Parsons, Sidney B.; Ake, Thomas B. (November 1998), "Ultraviolet and Optical Studies of Binaries with Luminous Cool Primaries and Hot Companions. V. The Entire IUE Sample", The Astrophysical Journal Supplement Series, 119 (1): 83–104, Bibcode:1998ApJS..119...83P, doi:10.1086/313152.
  4. ^ de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048 , Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
  5. ^ Ammler-von Eiff, M.; Reiners, A. (June 2012), "New measurements of rotation and differential rotation in A-F stars: are there two populations of differentially rotating stars?", Astronomy & Astrophysics, 542: 31, arXiv:1204.2459 , Bibcode:2012A&A...542A.116A, doi:10.1051/0004-6361/201118724, A116.
  6. ^ Lang, Kenneth R. (2006), Astrophysical formulae, Astronomy and astrophysics library, 1 (3rd ed.), Birkhäuser, ISBN 3-540-29692-1. The radius (R*) is given by::
  7. ^ McDonald, I.; et al. (2012), "Fundamental Parameters and Infrared Excesses of Hipparcos Stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 427 (1): 343–57, arXiv:1208.2037 , Bibcode:2012MNRAS.427..343M, doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21873.x.
  8. ^ "del Men". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-08-16.
  9. ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878 , Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.

Externa länkar