Daytonavtalet

I dagens värld har Daytonavtalet blivit ett ämne av ökande intresse för en mängd olika människor. Oavsett om vi talar om Daytonavtalet på ett personligt, professionellt, kulturellt eller socialt plan är dess betydelse obestridlig. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska inverkan och relevans av Daytonavtalet i våra dagliga liv. Från dess ursprung till dess inflytande på dagens samhälle kommer vi att undersöka de många aspekterna av Daytonavtalet och hur det har utvecklats över tiden. Genom detaljerad analys och djupa reflektioner hoppas vi kunna ge en heltäckande bild av Daytonavtalet och dess roll i den moderna världen.

Daytonavtalet
Dayton Accords
Slobodan Milošević, Alija Izetbegović och Franjo Tuđman skriver under det slutliga fredsavtalet i Paris, den 14 december 1995. På bilden syns även svensken Carl Bildt, som var EU:s medlare i konflikten.
Typmultilateralt fredsavtal
Innehållfred på Balkanhalvön
Signerades14 december 1995
PlatsParis, Frankrike
Parter8
Ratificerat avJugoslavien
Bosnien och Hercegovina
Kroatien
Frankrike
Storbritannien
Tyskland
Ryssland
EU
Uppdelningen av Bosnien och Hercegovina enligt Daytonavtalet. Det blå fältet är Federationen Bosnien och Hercegovina medan det rosa fältet är Republika Srpska.

Daytonavtalet (engelska: Dayton Agreement), egentligen General Framework Agreement for Peace in Bosnia and Herzegovina också känt som Dayton Accords, Paris Protocol eller Dayton-Paris Agreement, är ett fredsavtal mellan Bosnien och Hercegovina, Jugoslavien och Kroatien som satte punkt för kriget i Bosnien och Hercegovina. Avtalet framförhandlades vid Wright-Patterson Air Force Base utanför Dayton i delstaten Ohio i USA mellan den 1 och 21 november 1995. Chefsförhandlare var Richard Holbrooke. Avtalet undertecknades högtidligt den 14 december 1995 i Élyséepalatset i Paris i Frankrike.[1]

Innehåll

Daytonavtalet innehåller bland annat ett flertal överenskommelser om militära frågor, inklusive upprättande av en NATO-ledd fredsstyrka, en uppgörelse om gränsdragningen mellan de två entiteterna i Bosnien och Hercegovina, flyktingars rätt att återvända, förbud mot nya försök till separation av landets territorium och en ny författning för landet. Det inrättandes även en post som hög representant, en post för en tredjepart som för världssamfundets räkning skulle övervaka genomförandet av fredsavtalet. Den höga representanten fick vetorätt i alla politiska beslut fattade av inhemska politiker, vilket således i praktiken gjorde landet till ett internationellt protektorat.[2] Posten innehades först av Carl Bildt.[3]

Se även

Referenser

Externa länkar