Ämnet David Krutmejer har varit föremål för intresse och debatt under lång tid. Från sitt ursprung till våra dagar har David Krutmejer spelat en betydande roll i olika aspekter av samhället. För att bättre förstå detta ämne är det viktigt att fördjupa sig i dess historia, dess implikationer och dess inverkan i olika sammanhang. I den här artikeln kommer olika perspektiv på David Krutmejer att tas upp, med syftet att erbjuda en heltäckande vision som gör det möjligt för läsarna att få en mer komplett och berikande förståelse för detta ämne.
David Krutmejer, född den 6 mars 1778 i Ystad, död den 29 september 1854 i Stockholm, var en svensk konstsamlare och översättare.
Krutmejer blev sekreterare i krigsexpeditionen och 1816 förste expeditionssekreterare samt fick 1829 kansliråds titel.
För att finansiera sina konstinköp översatte och bearbetade Krutmejer under de första årtiondena av 1800-talet en mängd barn- och ungdomsböcker. Han vann samtidens gillande för sin fina språkbehandling; i översättningen av Frévilles Den lille Emilien lät han rentav barnen tala barnspråk. Som ett erkännande av hans förtjänster samt för hans medarbetarskap i ett svenskt-franskt lexikon tilldelade Svenska akademien honom 1806 Lundbladska priset. Krutmejers stora kopparsticksamling inköptes 1851 av riksdagen för Kungliga bibliotekets räkning och 1867 införlivades den med Nationalmuseums samlingar.