Dahlbergh
Numera har Dahlbergh blivit ett ämne med stor relevans inom olika områden. Betydelsen av Dahlbergh har ökat på grund av dess påverkan på samhälle, ekonomi, vetenskap, teknik, politik och kultur. Från ett historiskt förhållningssätt till dess relevans idag har Dahlbergh varit föremål för intresse och analys av experter inom olika discipliner. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Dahlbergh och dess inflytande i dagens värld, såväl som de möjliga implikationer och utmaningar som detta ständigt utvecklande fenomen står inför.
| Dahlbergh | |
.JPG) Ätten Dahlberghs vapen på Turinge kyrka | |
| Adlad | 1693 |
|---|---|
| Framstående | generalguvernören greve Erik Dahlbergh |
 Sveriges riddarhus | |
| Introducerad | 1693 |
| Grad | Grevlig ätt nr 36 |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | 1703-01-16 |
| Svärdssidan | 1703 Erik Dahlbergh |
| Spinnsidan | 1712 Dorotea Beata Dahlbergh |
Dahlbergh var en svensk grevlig ätt med nummer 36. Dess mest kände medlem var landshövdingen i Jönköpings län och generalguvernören Erik Dahlbergh, som upphöjdes i grevligt stånd 1693. Med sin hustru Maria Eleonora Drakenhielm (1650–1680) hade han sju barn, tre söner och fyra döttrar. Sönerna dog unga och ogifta före fadern, varvid ätten utgick med honom själv på svärdssidan 1703 och slutgiltigt utslocknade år 1712 med hans dotter Dorotea Beata, gift Adlerberg.[1] Ett av hennes barnbarn var Axel Fredrik Cronstedt.
Källor
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2006. https://web.archive.org/web/20060929072118/http://riddarhuset.se/jsp/admin/archive/sbdocarchive/atter_bokstvordn.pdf. Läst 30 oktober 2006.
- Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor