Crooner
I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska effekten och relevansen av Crooner i det moderna samhället. Crooner har varit ett ämne av intresse och debatt i decennier, och dess inflytande sträcker sig till flera områden, från politik och ekonomi till kultur och teknik. Genom en djupgående analys kommer vi att undersöka hur Crooner har format våra uppfattningar, beteenden och relationer i dagens värld. Dessutom kommer vi att ta upp implikationerna och utmaningarna som Crooner innebär för framtiden, och hur dess utveckling kommer att fortsätta att forma mänsklighetens gång.
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
En crooner eller smörsångare är en utövare av en sångstil inom främst jazz- och populärmusik, crooning (av engelska = mjuk och svag sång, nynnande). Crooning möjliggjordes och blev populär genom den elektriska mikrofonens införande under 1920-talets senare hälft. Mikrofonen gjorde det möjligt att sjunga svagare och mjukare än tidigare och ändå höras såväl inför publik som på skivinspelningar.
Många artister har gjort anspråk på att ha varit den första croonern. Till pionjärerna inom stilen hör Gene Austin, "Whispering" Jack Smith, Rudy Vallée, Smith Ballew och Bing Crosby som var världens mest kände exponent för stilen fram till Frank Sinatras genombrott. Själv brukade Crosby dock självironiskt i stället för crooner kalla sig för "the old groaner" (den gamle stönaren). Några andra, mer sentida, kända crooners är Julio Iglesias, Paddy McAloon, Michael Bublé och Perry Como.
I Sverige betecknades Olle Thalén på 1930-talet som "vår förste sångare av crooner-typ". Nutida svenska crooners är bland annat Peter LeMarc, Jonathan Johansson samt Andreas Weise.