I dagens värld har Cronman blivit ett ämne av stort intresse. Från dess påverkan på samhället till dess relevans inom yrkesområdet har Cronman fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och kulturer. Med otaliga åsikter och perspektiv kring Cronman är det avgörande att helt analysera dess implikationer och konsekvenser. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Cronman, med syftet att ge en bred och fullständig översikt över detta ämne. Från dess ursprung till dess möjliga framtida utveckling kommer vi att ta en titt på Cronman från olika vinklar för att förstå dess betydelse idag.
Cronman (friherrlig) | |
![]() | |
Upphöjd | 1727 friherrlig |
---|---|
Stamfar | Johan Cronman |
† Utslocknad i Sverige | |
Utslocknad | 1737 |
Cronman var en adelsätt från svenska Livland, adlad 1640, som tidigare hette Detterman. Johan Cronman upphöjdes 1727 till svensk friherre. Den friherrliga ätten utslocknade med honom 1737, och den adliga ätten förlorade säte och stämma på svenska riddarhuset i samband med att Livland togs av Ryssland 1721.
Johan Cronman, född den 2 november 1662, död 25 juli 1737, var landshövding i Malmöhus län 1727-1737, son till Joakim Cronman och Lunetta Makeléer (se ovan).
Johan Cronman blev 1709 tillfångatagen i slaget vid Poltava. Efter sin hemkomst utnämndes Cronman till generallöjtnant, och upphöjdes 1727 till friherrligt stånd. Samma år tillträdde han posten som landshövding i Malmöhus län och överkommendant i Skåne. [1]
I sitt friherrliga vapen lade friherre Cronman till ätten Makeléers vapen i det fjärde fältet med modifierad tinktur, Makeléers röda sparre blev stället blå.
Johan Cronman avled på kvällen 25 juli 1737 och begravdes den 6 augusti i Tyska kyrkan i Malmö. Den 15 juni 1738 donerade Cronmans dödsbo 200 daler silvermynt till kyrkans underhåll under förutsättning att hans grav vårdades. Vid rivningen av denna kyrka 1879 tillvaratogs enligt donationens bestämmelser hans gravsten och inmurades i den nya Caroli kyrkas ytterfasad. Hans epitafium överflyttades dock till S:t Petri kyrka där det numera hänger i vapenhuset.