Columbia Inferno

I dagens värld har Columbia Inferno blivit ett ämne av stort intresse för ett brett spektrum av människor. Från forskare och experter inom området till allmänheten har Columbia Inferno fångat mångas uppmärksamhet på grund av dess relevans och inverkan på det moderna samhället. För att bättre förstå detta fenomen är det avgörande att utforska de olika perspektiv och åsikter som finns i frågan. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Columbia Inferno, analysera dess betydelse, dess utveckling över tid och dess inflytande på olika aspekter av det dagliga livet. Från dess ursprung till dess relevans idag kommer vi att upptäcka hur Columbia Inferno har satt sin prägel på världen och fortsätter att vara ett ämne för debatt och analys idag.

Columbia Inferno
Hemmaarenan Carolina Coliseum.
LigaECHL
ConferenceAmerican Conference
DivisionSouthern Division
LaghistorikColumbia Inferno
2001 – 2008
StadUSA Columbia, South Carolina, USA
ArenaCarolina Coliseum
Kapacitet12 401
LagfärgerRöd, gul, svart & vit
                   
Organisation
ÄgareEzra Riber
Stephen A. Imbeau
General managerKevin Kavanagh
TränareTroy Mann
FarmarlagNHL
Vancouver Canucks
Toronto Maple Leafs
AHL
Manitoba Moose
Toronto Marlies
Statistik
Flest matcherMatt Ulwelling (257)
Flest målMatt Ulwelling (67)
Flest assistsMatt Ulwelling (114)
Flest poängMatt Ulwelling (181)
Flest utv.minÉric Labelle (545)
Utmärkelser
Divisionsmästare(3) (2002–2003, 2003–2004, 2004–2005)
Brabham Cup(0)
Conference-mästare(1) (2002–2003)
Kelly Cup(0)

Columbia Inferno var ett amerikanskt professionellt ishockeylag som spelade i den nordamerikanska ishockeyligan ECHL mellan 2001 och 2008[1]. De spelade sina hemmamatcher i inomhusarenan Carolina Coliseum[2], som ligger i Columbia i South Carolina. Laget var samarbetspartner med Vancouver Canucks och Toronto Maple Leafs i National Hockey League (NHL).[3] Inferno lyckades aldrig vinna Kelly Cup, som är trofén som ges ut till det vinnande laget av ECHL:s slutspel.[4]

De har haft spelare som Alex Auld, Eric Boulton, Julien Brouillette, Alex Burrows, Fjodor Fjodorov, Ryan Gunderson, Jani Hurme, Mike Minard och Bryan Rodney.

Referenser