I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Clairfelt, och ta upp dess olika aspekter och egenheter. Från dess ursprung till dess utveckling, genom dess inverkan på samhället och dess relevans idag, kommer vi att fördjupa oss i en resa som kommer att tillåta oss att till fullo förstå vikten av Clairfelt. Med ett multidisciplinärt tillvägagångssätt kommer vi att analysera både dess historiska implikationer och dess möjliga framtida implikationer, och erbjuda en global och detaljerad vision som kommer att föra oss närmare själva essensen av Clairfelt. Genom den här artikeln hoppas vi kunna ge läsaren en berikande och avslöjande översikt av detta ämne som utan tvekan inte kommer att lämna någon oberörd.
Clairfelt | |
![]() | |
Ursprung | Frösön, Frösö socken, Jämtland |
---|---|
Stamfar | Gustaf Mauritz Clairfelt |
Adlad | 23 januari 1816 |
Valspråk | Ma vie au roi, l’honneur à moi |
![]() | |
Introducerad | 27 november 1816 |
Grad | Adlig ätt nr 2 241 |
† Utslocknad i Sverige | |
Utslocknad | 2 augusti 1951 (Svärdssidan) 1 december 1957 (Spinnsidan) |
Clairfelt var en svensk adlig ätt härstammande från Gustaf Mauritz Armfelts (1757–1814) illegitime son med den parisiska skådespelerskan demoiselle L'Eclair, Mauritz Clairfelt.
Mauritz Clairfelt (1780–1841), generalmajor. Upphöjdes 1816 i svenskt adligt stånd (introducerad på riddarhuset under nr 2241). Hette Clairfelt även innan dess.
Gift med Emelie Fredrika Aurora De Geer (1782–1828). Äktenskapet upplöstes.
Barn i 1:a äktenskapet:
Gift 2:a gången 1820 med friherrinnan Amalia Sophia Oxenstierna af Eka och Lindö (1790–).
Barn i 2:a äktenskapet:
Mauritz Gabriels barn:
Vapnets blasonering lyder: En fransk sköld af silfver, hvaruti på en grön mark en stålklädd stridsman med en hvit strussfjäder emellan fyra dylika svarta på hjelmen ses i galopp ridande åt höger på en svartgrå häst med sadelmundering af lika färg, förande i högra handen en till anfall lyft ad gyllene lans och på venstra armen en oval sköld af guld, på hvilken äro fästade upptill an blå femuddig stjerna och nertill en blå tiobladig ros. På skölden hvilar en öppen tornerhjelm, belagd med en af guld och blått sammanvriden hjelmkrans, hvarur uppreser sig en stålklädd, krökt högerarm, hållande bjelkevis i handen Herculis klubba. Skölden omgifves af löf verk, som utvändigt är af guld men innantill blått, och öfver vapnet sväfvar i bågig ställning valspråket: Ma vie au roi, l’honneur à moi, alldeles såsom vapnet här med sina rätta färger afmåladt finnes.[1]