Clément Marot

I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska ämnet Clément Marot, som har väckt stort intresse och kontroverser de senaste åren. Sedan dess uppkomst har Clément Marot fångat uppmärksamheten hos människor från olika områden, genererat passionerade debatter och motstridiga åsikter. Genom denna analys syftar vi till att i detalj granska de olika aspekterna kring Clément Marot, i syfte att belysa dess betydelse, implikationer och möjliga framtida utvecklingar. Med ett multidisciplinärt förhållningssätt kommer vi att ta upp både dess historiska, kulturella, sociala och vetenskapliga dimensioner, såväl som de olika perspektiv som finns på frågan, i ett försök att ge en heltäckande och berikande vision av Clément Marot.

Uppslagsordet ”Marot” leder hit. För andra betydelser, se Marot (olika betydelser).
Clément Marot
Född2 december 1495
Cahors, Frankrike
Död12 september 1544 (48 år)
Turin[1]
BegravdKatedralen i Turin
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidUniversitetet i Paris
SysselsättningPoet, författare[2], översättare[3]
FöräldrarJean Marot
Redigera Wikidata

Clément Marot, född 23 november 1496, död 12 september 1544 i Turin, var en fransk poet under renässansen och hovskald hos Frans I av Frankrike. Då han konverterade till den reformerta läran fick han inte behålla denna officiella tjänst.

Verksamhet

Sammanlagt författade Clément Marot 65 epistlar, 80 rondos, 15 ballader, 300 epigram, 27 elegier. Han var djupt förankrad i den egna franska traditionens alla lyriska former, vilka han vidareutvecklade, och var en av de första som på ett inspirerat sätt införde tongivande italienska och klassiska diktformer. Och han var populär. En samlingsutgåva av hans verk, Les Œuvres (1538), återutgavs ett par hundra gånger bara under 1500-talet.

Som förläggare utgav han 1526 en språkligt moderniserad Roman de la rose och 1533 François Villons dikter. Marot var för övrigt den som introducerade den klassiska, latinska elegin i Frankrike 1534. Istället för det traditionella bruket av distikon skapade han en tiostavig, parrimmad vers som bättre passade franska språket. 1538 publicerade han egna översättningar av Francesco Petrarca, däribland för första gången sex sonetter utformade för franskan.[4] Det var en traditionell sonettform med en femjambisk vers, som något senare under samma århundrade skulle förfranskas av Plejaden med Pierre de Ronsard i spetsen och göras till en sonett med alexandrinsk vers i stället. Clément Marot överförde även den latinska Psaltaren till fransk metrisk psalm. Dessa texter översattes senare av professorn i juridik Ambrosius Lobwasser till tyska och vidare därifrån till svenska av poeten Lars Wivallius.

Clément Marot finns representerad i svenska psalmböcker från 1695 års till Den svenska psalmboken 1986 med originaltexten till psalmen 538 Till dig ur hjärtegrunden.

Någon enskild utgåva av hans övriga, mer profana verk finns inte på svenska (2014), men han är representerad med två dikter i Lennart Breitholtz serie Litteraturens klassiker, om renässansens litteratur, varav den ena i Bo Bergmans tolkning.

Verk

  • L'Adolescence clémentine (1532)
  • Suite de l'adolescence clémentine (1534)
  • Les Œuvres (1538)

Psalmer

Referenser

Litteratur

  • Robert Griffin: Clément Marot and the Inflections of Poetic Voice (University of California Press, 1974)
  • Verdun L. Saulnier: Les Élégies de Clément Marot (Presses univ., 1952)

Noter

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.
  2. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.
  3. ^ id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 11922538t.
  4. ^ Robert J. Hudson har skrivit en uppsats i ämnet: Clément Marot and the "Invention" of the French Sonnet: Innovating the Lyrical Imperative in Renaissance France Arkiverad 2 januari 2011 hämtat från the Wayback Machine. anthropoetics.ucla.edu

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Clément Marot.
v • r
Artiklar om psalmer
Psalmtexter på Wikisource
Auktoritetsdata