Charles Kingsley

I den här artikeln kommer vi att ta upp ämnet Charles Kingsley ur olika perspektiv med syftet att fördjupa oss i dess betydelse och relevans idag. Charles Kingsley är ett ämne som har väckt ett växande intresse inom olika sektorer och en detaljerad analys kan belysa dess många aspekter. Under de kommande raderna kommer vi att utforska de olika aspekterna av Charles Kingsley, och presentera olika åsikter och tillvägagångssätt som gör det möjligt för läsaren att till fullo förstå komplexiteten och betydelsen av detta ämne. Genom ett multidisciplinärt förhållningssätt kommer vi att fördjupa oss i konsekvenserna och utmaningarna av Charles Kingsley, och på så sätt erbjuda en övergripande vision som kommer att bidra till kunskapen och förståelsen av detta fenomen.

Charles Kingsley
Född12 juni 1819[1][2][3]
Devon, Storbritannien
Död23 januari 1875[1][2][4] (55 år)
Devon, Storbritannien
BegravdBeaulieu Abbey
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidKing's College London
Magdalene College, Cambridge
Bristol Grammar School
SysselsättningKlerk, universitetslärare, barnboksförfattare, poet[5], historiker, författare[5][6], präst[7]
ArbetsgivareUniversitetet i Cambridge
MakaFrances Kingsley
(g. 1844–)[8][9]
BarnLucas Malet (f. 1852)
FöräldrarCharles Kingsley[10]
SläktingarHenry Kingsley (syskon)
Namnteckning
Redigera Wikidata

Charles Kingsley, född 12 juni 1819 i Holne, Devon, död 23 januari 1875 i Eversley, Hampshire, var en brittisk författare och historiker. 1848 debuterade han med romanen Yeast, a problem.

Kingsley var från 1842 präst och senare domprost i Chester och Westminster Abbey, och blev 1860 professor i modern historia vid Cambridge universitet. Han representerade bredkyrkligheten inom den anglikanska kyrkan. Han var bror till författaren Henry Kingsley och farbror till antropologen Mary Kingsley.

Tillsammans med Frederick Denison Maurice framträdde Kingsley som talesman för den kristligt-sociala rörelsen i 1840-talets England. Kingsley formulerade sig i en av rörelsens skrifter om religionen som "an opium dose for the people". Kingsleys ursprungligen klart liberala om aldrig kristendomsfientliga teologiska uppfattning blev med åren alltmer konservativt betonad.[11]

Kingsleys syn på etniska grupper

Charles Kingsley ingick i en krets av Oxonians (i Oxford) som delade hans intresse för tysk filosofi och vetenskap. Vännerna i kretsen - Friedrich Max Müller, James Anthony Froude, Matthew Arnold och Christian C. JJ. von Bunsen - vurmade för det "ariska", "teutoniska" och "anglosaxiska" arvet.[12]

Kingsley efter en resa på Irland

” Jag känner mig förföljd av de mänskliga schimpanser jag såg under färden genom detta fruktansvärda land. Jag tror inte att det är vårt fel. Jag tror att det inte bara finns fler av dem än förr i världen utan också att de är lyckligare, bättre, äter och bor bekvämare under vårt styre än någonsin tidigare. Men att se vita schimpanser är hemskt; om de vore svarta skulle man inte känna det så mycket, men deras hud när den inte har bränts av solen, är lika vit som vår. „
– utdrag ur en monografi från 1986[13]

Kingsleys samlade verk utgavs i 19 band 1901-03. En biografi över Charles Kingsley utgavs av hans änka 1877, en annan av Fr. Köhler 1912 och ytterligare en av M. Meyer 1914.[14]

Bibliografi (urval)

  • 1851 - Yeast, a problem (skriven 1848)
  • 1850 - Alton Locke: Tailor and poet
  • 1853 - Hypatia or, new foes with an old face
    • Hypatia eller nu som fordom: historisk berättelse (översättning Julius Axel Kiellman-Göransson, Hierta, 1855)
    • Hypatia eller Nu som fordom: historisk berättelse (anonym översättning?, Lindblad, 1915)
    • Hypatia (översättning Margit Engström, Lindqvist, 1953)
  • 1855 - Westward ho!
    • Vesterut! eller riddaren sir Amyas Leighas resor och äfventyr under drottning Elisabets regering (översättning Eric Rudolf Henschen, 1856)
    • Utur djupen: ord till de bedröfvade (översättning Anna von Feilitzen, Haeggström, 1887)
  • 1856 - The heroes
    • Heroerna eller grekiska sagor för ungdom (översättning Ebba Nordenadler, Beijer, 1907)
    • Grekiska hjältesagor (1924) (översättning Karin Jensen, Wahlström & Widstrand, 1924)
  • 1863 - The water babies
    • De små flodbarnen, en fésaga (anonym översättning?, Pettersson, 1871)
    • Flodbarnen (översättning Louise Arosenius, Norstedt, 1901)
    • Havsbarnen (översättning Eva Håkanson, Natur och kultur, 1958)
    • Havsbarnen (översättning Maj Frisch, Läsabra, 1979)

Referenser

Noter

  1. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Charles-Kingsleytopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.
  2. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6wd3xkz, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 4072, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ Internet Speculative Fiction Database, ISFDB författar-ID: 2029, läst: 9 oktober 2017.
  5. ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 26173, läst: 1 april 2021.
  6. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.
  7. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn19990004347, läst: 17 november 2024.
  8. ^ Kindred Britain, läs online.
  9. ^ The Peerage person-ID: p42654.htm#i426539, läst: 7 augusti 2020.
  10. ^ Leslie Stephen, Kingsley, Charles, Dictionary of National Biography, 1885–1900.
  11. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 436 
  12. ^ Arvidsson 2000, s. 81
  13. ^ MacDonald 1986, s. 3
  14. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 437 

Litteratur

  • Arvidsson, Stefan, Ariska idoler (2000)
  • Lindqvist, Sven, Antirasister (1996)
  • MacDonald, Michael, Children of Wrath (1986)
Auktoritetsdata