Cesare Emiliani

I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska ämnet Cesare Emiliani, som har varit föremål för intresse och debatt inom olika områden. Från dess ursprung till dess relevans idag kommer vi att ta upp dess många aspekter och dess inverkan på samhället. Genom en uttömmande och rigorös analys försöker vi belysa olika aspekter relaterade till Cesare Emiliani, tillhandahålla värdefull information och olika perspektiv för att berika kunskapen hos våra läsare. Genom att exponera data, vittnesmål och relevanta studier strävar vi efter att erbjuda en komplett och objektiv vision som gör att vi kan förstå vikten av Cesare Emiliani i olika sammanhang och situationer.

Cesare Emiliani
Född8 december 1922[1]
Bologna
Död20 juli 1995[2] ​eller ​1996[3]
Palm Beach Gardens, USA
Medborgare iItalien[3], USA[3] och Kungariket Italien
Utbildad vidUniversitetet i Bologna
SysselsättningPaleontolog, geolog, forskare
ArbetsgivareUniversity of Miami
Utmärkelser
Vegamedaljen (1983)
Alexander Agassizmedaljen (1989)[4]
Redigera Wikidata

Cesare Emiliani, född 1922 i Bologna, död 1995 i Florida, USA, var en nordamerikansk geolog. Han var en av 1900-talets mest framstående mikropaleontologer och grundare av paleoceanografin.

Han slog fast att de kvartära istiderna är cykliska förlopp, vilket blev starkt stöd åt Milutin Milankovitchs hypotes och kom att revolutionera tankarna kring oceanernas och nedisningarnas historia. Han medverkade även till att få fram bevis för hypoteserna om havsbottenspridning och plattektoniken.

På äldre dar ägnade Emiliani mycket tid åt att väcka intresse för en kalenderreform - ett erakonceptHolocen epok bas. Hans ambition var att med en Holocen era eliminera begreppet f.Kr.A.D. — tidräkningens lakun.

Källor

  1. ^ Cesare Emiliani (1922-1995): the founder of paleoceanography, vol. 2, 1, International Microbiology, 1 mars 1999, s. 52-54, PubMed-ID: 10943392.
  2. ^ Barbara H. Lidz, A tribute to Cesare Emiliani—Eminent scholar, professor, and friend, vol. 25, 4, Marine Micropaleontology, november 1995, s. 219-220, 10.1016/0377-8398(95)90000-4.
  3. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 25 september 2012, Libris-URI: 31fhhg8m5kfv263, läst: 24 augusti 2018.
  4. ^ läs online, www.nasonline.org .