I den här artikeln kommer vi att ta upp ämnet Carlo Goldoni, som är av stor betydelse och intresse idag. Carlo Goldoni är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos experter och entusiaster inom olika områden, eftersom dess inverkan sträcker sig till flera aspekter av det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Carlo Goldoni, dess relevans i dagens samhälle och hur det påverkar vårt sätt att leva, arbeta och relatera. Vi kommer att analysera dess implikationer över hela världen, såväl som dess utveckling över tid, för att bättre förstå dess omfattning och relevans i dagens värld.
Carlo Goldoni | |
![]() | |
Född | Carlo Goldoni 25 februari 1707 Venedig |
---|---|
Död | 6 februari 1793 (85 år) Paris |
Andra namn | Polisseno Fegejo |
Medborgare i | Republiken Venedig Frankrike |
Utbildad vid | Universitetet i Modena och Reggio Emilia Universitetet i Padua Universitetet i Pavia ![]() |
Sysselsättning | Dramatiker, diktarjurist, poet, regissör, översättare, librettist, manusförfattare, författare, prosaist |
Gift med | Nicoletta Connio (g. 1736–) |
Redigera Wikidata |
Carlo Goldoni, född 25 februari 1707 i Venedig, död 6 februari 1793 i Paris, var en venetiansk pjäsförfattare.
Goldoni började 1723 studera juridik i Pavia, men relegerades på grund av satiren Il colosso. Han tog sin examen 1731 vid universitetet i Padua och arbetade därefter som advokat i Venedig och Pisa.
Redan på 1730-talet engagerades han som författare vid en teater i Venedig, där han sedan under många år åtnjöt stor popularitet. I pjäsen Il teatro comico opponerade han sig mot improvisationen, ett grunddrag i det traditionsrika maskspelet. Detta väckte ett växande motstånd och 1762 flyttade han till Paris, där han försåg italienska teatern med pjäser, av vilka han skrev flera på franska.
Goldoni kallas ofta "Italiens Molière" och är till skillnad från i Norden erkänd och hyllad i Italien och Sydeuropa. Han var produktiv med uppemot 250 kända verk (varav omkring 150 komedier). Några av de mest kända och spelade är "Gruffet i Chiozza", "Sommarnöjet" och "Två Herrars Tjänare". Han anses generellt vara den som utvecklade det italienska folkdramat (Commedia dell'arte) med dess fasta typer (Harlekin/Arlecchino, Pantalone, Il Dottore, Il Capitano, Pajazzo, Colombine, Pulchinella, Brighella, In amorati, Zanni med flera) och improviserade dialog mot den teater vi är mer vana vid idag, med en större rollvariation och framför allt skriven dialog.