I den här artikeln vill vi fördjupa oss i ämnet Carl Millöcker, en fråga som har fått stor aktualitet på senare tid. Carl Millöcker har blivit en grundläggande aspekt inom olika områden, oavsett om det är inom det sociala, politiska, vetenskapliga eller tekniska området. Dess inverkan är så transcendental att det är viktigt att ta itu med dess olika dimensioner och reflektera över dess inflytande på vårt dagliga liv. Genom denna analys försöker vi utnyttja de många kanterna av Carl Millöcker och lyfta fram dess betydelse för konstruktionen av kunskap och beslutsfattande i vårt moderna samhälle.
Carl Millöcker | |
![]() Carl Millöcker, 1883. | |
Född | Carl Joseph Millöcker 29 april 1842 Wien |
---|---|
Död | 31 december 1899 (57 år) Baden |
Begravd | Zentralfriedhof Wien |
Medborgare i | Cisleithanien och Kejsardömet Österrike |
Utbildad vid | Universität für Musik und darstellende Kunst Wien ![]() |
Sysselsättning | Kapellmästare, flöjtist, kompositör, dirigent |
Befattning | |
Flöjtist (1858–1864) Kapellmästare (1864–1866) Kapellmästare (1866–1868) Dirigent (1866–) Dirigent (1868–1869) Kapellmästare (1869–) | |
Arbetsgivare | Theater in der Josefstadt (1858–) Die Thalia (1864–) Orpheum, Vienna (1866–1868) Theater an der Wien (1866–) German Theatre of Pest (1868–1869) |
Noterbara verk | Das verwunschene Schloss, Tiggarstudenten, Gasparone, Gräfin Dubarry och Apajune, der Wassermann |
Maka | Karoline Millöcker |
Föräldrar | Karl Franz Millöcker |
Redigera Wikidata |
Carl Millöcker (Carl Joseph Millöcker) född 29 april 1842 i Wien, död 31 december 1899 i Baden (Niederösterreich), begravd 27 oktober 1900, var en österrikisk kompositör och dirigent. Han betecknas som en av den klassiska wienoperettens tre stora.
Millöcker, som var son till en guldsmed, fick studera flöjt vid Wienkonservatoriet och blev 1858 flöjtist vid Theater der Josefstadt. På rekommendation av Franz von Suppé fick han engagemang som kapellmästare vid olika orkestrar och till sist vid Theater an der Wien. Uppmuntrad av von Suppé började han även komponera, till en början musik till olika folklustspel, och därefter operetter. Efter flera mindre lyckade försök, kom genombrottet 1882 med Tiggarstudenten. Efter succén i Wien blev den även en internationell framgång och detta gjorde det möjligt för Millöcker att dra sig tillbaka från dirigentarbetet. Komponistens egen favoritoperett sägs ha varit Gasparone, men ingen uppnådde en framgång jämförbar med Tiggarstudenten.
Totalt skrev Millöcker tjugo lätta operor varav sexton beskrivs som operetter, en som ett sångspel, en som en "Volksoper" ("folkopera"), medan de andra två lämnades obestämda. Hans musik är nära förknippad med Theater an der Wien i Wien, där fjorton av hans verk fick sitt uruppförande.