Bombus oceanicus är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Denna fråga har med sin breda räckvidd och inverkan på samhället skapat en intensiv debatt både i media och i den offentliga sfären. Från dess ursprung till dess nuvarande inflytande har Bombus oceanicus lämnat en outplånlig prägel på historien och påverkat både individer och samhällen. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Bombus oceanicus i detalj, och analysera dess inverkan, konsekvenser och möjliga lösningar.
Bombus oceanicus | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Egentliga insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Överfamilj | Bin Apoidea |
Familj | Långtungebin Apidae |
Släkte | Humlor Bombus |
Undersläkte | Pyrobombus[1] |
Art | Bombus oceanicus |
Vetenskapligt namn | |
§ Bombus oceanicus | |
Auktor | Friese, 1909 |
Synonymer | |
Bombus pratorum oceanicus Friese, 1910[2] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Bombus oceanicus är en biart som beskrevs av Heinrich Friese 1909.[2] Den ingår i släktet humlor och familjen långtungebin.[2] Inga underarter finns listade.[3]
Artens taxonomiska ställning är omstridd; vissa auktoriteter betraktar den som en synonym till Bombus cingulatus[1].
Ansikte, mellan- och bakkroppens undersida och låren är alla mörka. Pälsfärgen på bakkroppens ovansida är variabel: Den ljusaste formen har mellankroppen, terrgit 1[a] och främre delen av tergit 2 blekgula, bakre delen av tergit 2 samt tergit 4 och 5 mörka, och de resterande tergiterna vita. Melanistiska former med hela kroppen svart förekommer; annars har den mörkaste formen ett mörkt tvärband på mellankroppen samt hela bakkroppen mörk utom ett gult fält på främre delen av tergit 2.[4]
Arten är polylektisk, den besöker många olika blommande växter, som bland annat tistlar och grobladsväxten Pennellianthus frutescens.[5]
Utbredningsområdet utgörs av Kurilerna (Ryssland) och Hokkaido (Japan).[6]
|