I dagens värld har Betjänten varit föremål för debatt och analys inom olika områden. Från psykologi till politik, Betjänten har fångat uppmärksamheten hos både experter och medborgare. I ett sammanhang där information ständigt flödar genom sociala nätverk och media är det oundvikligt att vara nyfiken på Betjänten och dess påverkan på vårt samhälle. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska implikationerna av Betjänten inom olika områden, såväl som möjliga konsekvenser för framtiden. Utan tvekan har Betjänten blivit ett väsentligt inslag i vardagen och dess relevans kan inte underskattas.
Betjänten (The Servant) | |
Regissör | Joseph Losey |
---|---|
Producent | Joseph Losey Norman Priggen |
Skådespelare | Dirk Bogarde Sarah Miles James Fox Wendy Craig |
Originalmusik | John Dankworth |
Fotograf | Douglas Slocombe |
Klippning | Reginald Mills |
Produktionsbolag | Springbok Productions |
Distribution | Warner-Pathé |
Premiär | september 1963 (Filmfestivalen i Venedig) 14 november 1963 (London) |
Speltid | 112 minuter |
Land | ![]() |
Språk | Engelska |
IMDb SFDb Elonet |
Betjänten (originaltitel The Servant) är en brittisk dramafilm från 1963 regisserad av Joseph Losey, efter manus av Harold Pinter, som problematiserar Englands rigida klassamhälle.
Dirk Bogarde spelar en beräknande betjänt som gradvis byter plats med den unge aristokraten han arbetar hos. Oerhört dekadent i en film om makt som ofta räknas till en av Storbritanniens bästa filmer genom tiderna. Ingen distributör utomlands ville ta i filmen förrän Abalees, Warner Bros. europarepresentant, hittade den och lyfte fram den till en succé i USA. Det kunde blivit en Oscar för Bogarde om inte amerikanerna tänkt: "It isn’t entertaining, it’s black, it’s all about LSD at the end." Bogarde sade själv om filmen "att spela rollen var lika enkelt som att ramla ur sängen".
År 1999 placerade British Film Institute filmen på 22:a plats på sin lista över de 100 bästa brittiska filmerna genom tiderna.[1]