Beta Scuti

I dagens artikel ska vi fördjupa oss i ämnet Beta Scuti, ett ämne som har väckt stort intresse på senare tid. Beta Scuti är ett ämne som har påverkat människor i alla åldrar och från olika delar av samhället. Sedan dess uppkomst har Beta Scuti väckt debatter och diskussioner inom olika sfärer och genererat olika åsikter och synpunkter. I den här artikeln kommer vi att ta upp de mest relevanta aspekterna av Beta Scuti, analysera dess sammanhang, dess utveckling över tid och dess inflytande idag. Dessutom kommer vi att fördjupa oss i de möjliga implikationer och konsekvenser som Beta Scuti kan få i framtiden. Följ med oss ​​på denna rundtur i Beta Scuti och upptäck allt detta tema har att erbjuda oss!

Beta Scuti (β)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkölden
Rektascension18t 47m 10,47250s[1]
Deklination-04° 44′ 52,3271″[1]
Skenbar magnitud ()+3,83[2]
Stjärntyp
SpektraltypG4 IIa[3]
U–B+0,84[4]
B–V+1,09[4]
Astrometri
Radialhastighet ()-21,30[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -8,44[1] mas/år
Dek.: -16,37[1] mas/år
Parallax ()3,56 ± 0,43[1]
Avståndca 900 lå (ca 280 pc)
Absolut magnitud ()-2,99[6]
Detaljer
Radie54,19[7] R☉
Luminositet1 270[2] L☉
Temperatur4 622[2] K
Metallicitet-0,16[6]
Vinkelhastighet7,8[8]
Andra beteckningar
β Sct, BD-04° 4582, FK5 1489, GC 25730, GSC 05122-01426, HIP 92175, HR 7063, HD 173764, SAO 142618, CCDM 18472-0445

Beta Scuti (β Scuti, förkortad Beta Sct, β Sct), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en dubbelstjärna i nordöstra delen av stjärnbilden Skölden. Den har en skenbar magnitud av 4,22[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 3,6 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 900 ljusår (280 parsek) från solen. Stjärnan var ursprungligen en del av stjärnbilden Örnen, där med beteckning 6 Aquilae.[9]

Egenskaper

Primärstjärnan Beta Scuti A är en gul ljusstark jättestjärna av spektralklass G4 IIa.[3] Den har en radie som är ca 54[7] gånger solens radie och avger ca 1 270[2] gånger mer energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 4 600 K.[2]

Beta Scuti A är ett spektroskopisk dubbelstjärna med en omloppsperiod på 2,3 år och excentricitet runt 0,35.[10] Följeslagaren är ca 3,3 magnituder svagare än primärstjärnan och har ansatts spektraltyp B9 baserat på ett flöde av låg ultraviolett strålning.[11] Med en bana och en parallax kan summan av massorna för de två stjärnorna bestämmas via en dynamisk parallax.[12] Detta kan så småningom ge en exakt massa för den utvecklade jättestjärnan.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 9 februari 2019.

Noter

  1. ^ Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. Vizier catalog entry
  2. ^ Mallik, Sushma V. (December 1999), "Lithium abundance and mass", Astronomy and Astrophysics, 352: 495–507, Bibcode:1999A&A...352..495M
  3. ^ Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989). "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars". The Astrophysical Journal Supplement Series. 71: 245. Bibcode:1989ApJS...71..245K. doi:10.1086/191373.
  4. ^ Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  5. ^ Pourbaix, D.; Tokovinin, A. A.; Batten, A. H.; Fekel, F. C.; Hartkopf, W. I.; Levato, H.; Morrell, N. I.; Torres, G.; Udry, S. (2004). "SB9: The ninth catalogue of spectroscopic binary orbits". Astronomy and Astrophysics. 424 (2): 727–732. arXiv:astro-ph/0406573. Bibcode:2004A&A...424..727P. doi:10.1051/0004-6361:20041213.
  6. ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012). "XHIP: An extended hipparcos compilation". Astronomy Letters. 38 (5): 331. arXiv:1108.4971. Bibcode:2012AstL...38..331A. doi:10.1134/S1063773712050015. Vizier catalog entry
  7. ^ https://www.universeguide.com/star/betascuti. Hämtad 2019-02-09.
  8. ^ Soubiran, Caroline; Le Campion, Jean-François; Brouillet, Nathalie; Chemin, Laurent (2016). "The PASTEL catalogue: 2016 version". Astronomy & Astrophysics. 591: A118. arXiv:1605.07384. Bibcode:2016A&A...591A.118S. doi:10.1051/0004-6361/201628497.
  9. ^ Wagman, M. (August 1987). "Flamsteed's Missing Stars". Journal for the History of Astronomy, Vol.18, NO. 3/AUG, P.209, 1987. 18 (3): 212. Bibcode:1987JHA....18..209W. doi:10.1177/002182868701800305.
  10. ^ Pourbaix, D.; Tokovinin, A. A.; Batten, A. H.; Fekel, F. C.; Hartkopf, W. I.; Levato, H.; Morrell, N. I.; Torres, G.; Udry, S. (2004). "SB9: The ninth catalogue of spectroscopic binary orbits". Astronomy and Astrophysics. 424 (2): 727–732. arXiv:astro-ph/0406573. Bibcode:2004A&A...424..727P. doi:10.1051/0004-6361:20041213.
  11. ^ Parsons, S. B.; Franz, O. G.; Wassermann, L. H. (2005). "The Fine Guidance Sensor Orbit of the G4 Bright Giant HD 173764". Astronomical Journal. 129 (3): 1700. Bibcode:2005AJ....129.1700P. doi:10.1086/427853.
  12. ^ Heintz, Wulff D. (1978). Double Stars - Springer. doi:10.1007/978-94-009-9836-0. ISBN 978-90-277-0886-1.

Externa länkar

v • r
Stjärnor i Skölden
Bayer
Variabler
R Scuti  · S Scuti  · T Scuti  · U Scuti  · V Scuti  · W Scuti  · X Scuti  · Y Scuti  · Z Scuti  · UY Scuti  · V373 Scuti  · V452 Scuti  · V479 Scuti
HD
Övriga