Idag är Bertil Boo ett ämne av stor relevans och intresse. Sedan dess uppkomst har det fångat många människors uppmärksamhet och har blivit en diskussionspunkt inom olika områden. Detta fenomen har väckt intresset hos såväl experter som entusiaster, vilket genererat omfattande debatt om dess konsekvenser och konsekvenser. Bertil Boo har visat sig ha en betydande inverkan på det moderna samhället, och dess inflytande blir allt tydligare i olika aspekter av det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska Bertil Boo och dess relevans i det aktuella sammanhanget, analysera dess utveckling, utmaningar och möjliga framtidsscenarier.
Bertil Boo | |
![]() Bertil Boo på skivomslag 1959. | |
Född | John Bertil Boo 16 januari 1914 Bohult, Askersund, Sverige |
---|---|
Död | 20 juli 1996 (82 år) Duvbo, Sundbyberg, Sverige |
IMDb SFDb |
John Bertil Boo, född 16 januari 1914 i Bohult, Askersund, död 20 juli 1996 i Duvbo, Sundbyberg, var en svensk sångare (baryton).[1]
Boo växte upp som yngst av 15 syskon. Fadern, som hade varit indelt soldat, dog när Bertil var elva år. Bertil Boos sångdebut på scen var på ett fackföreningsmöte när han var tolv år. Han slog igenom i maj 1946 när han sjöng "Violer till mor" (svensk text av Roland Levin) i radioprogrammet Frukostklubben.[2]
Bertil Boos första skivkontrakt omfattade sexton titlar, vilket innebar åtta skivor. Efter succén i Frukostklubben lanserades han som "Den sjungande bonden", och skivbolaget Sonora sålde 250 000 exemplar av "Violer till mor" på bara några månader.[2] Boos versioner av Albert Harris "Sången om Warszawa" (inspelad 29 januari 1946) och "Hjärtats saga" (inspelad 13 februari 1949) blev också framgångar. På senare år uppträdde han ofta tillsammans med Harry Brandelius och Thory Bernhards i kyrkor och på pensionärsträffar.[källa behövs]
Boo medverkade i nio Åsa-Nisse-filmer, där han i princip spelade sig själv – "den sjungande bonden". Biografin Bertil Boo – ett liv i sång av Ingmar Norlén utkom 2006.[3]
|