Bergbetningen

Idag är Bergbetningen ett ämne som fortsätter att fånga uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och intressen. Med sin relevans i den moderna världen har Bergbetningen blivit en diskussions- och debattpunkt i samhällets alla sfärer. Från dess inverkan på populärkulturen till dess inflytande på politik och ekonomi har Bergbetningen visat sig vara ett ämne av allmänt intresse. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna relaterade till Bergbetningen och analysera dess betydelse i det aktuella sammanhanget. Från dess ursprung till dess inverkan på olika aspekter av det dagliga livet, visar Bergbetningen sig vara ett komplext och relevant ämne som förtjänar att noggrant undersökas.

Bergbetningen
Naturreservat
LandSverige
KommunRegion Gotland[1]
Area6,44 hektar[1]
Inrättat26 april 1995[2]
Läge
Bergbetningen
Bergbetningen
Bergbetningen
Utsträckning
Karta Områdets utsträckning.
Koordinat57°39′47″N 18°19′34″Ö / 57.663015°N 18.326129°Ö / 57.663015; 18.326129
Koder, länkar, kartor
IUCN-
kategori
IUCN-kategori III: Naturmonument[1]
NVR-id2000106[1] (karta)
WDPA-id151461 (karta)
FörvaltareLänsstyrelsen i Gotlands län[1]
Redigera Wikidata

Bergbetningen är ett naturreservatGotland cirka 2 km norr om Visby. Området som är 9 hektar stort ligger direkt öster om Gustavsviksvägen mellan Gustavsvik och Snäck. Området domineras av en hög klint med rasbrant. Rasbranten har sparsam växtlighet med enstaka tallar, oxlar och vejkslar. Nedanför rasbranten planar terrängen ut och vegetationen tätnar påtagligt.

Trappa i Bergbetningen.

Skogen domineras av gamla tallar vars stammar omsluts av murgröna. Buskskiktet består av vejksel, slånbär, fågelbär och nypon. Området har en naturstig som går i en slinga runt rasbranten. Bergbetningen ägs av Naturvårdsverket och förvaltas av länsstyrelsen i Gotlands län.

Referenser

Noter

  1. ^ Skyddade områden, naturreservat, 18 december 2015, läs onlineläs online, läst: 20 januari 2017.
  2. ^ Skyddade områden, naturreservat, 25 februari 2020, läs onlineläs online, läst: 25 februari 2020.

Källor