Numera är Basileus ett ämne som har väckt stort intresse i samhället. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Basileus blivit en relevant fråga som påverkar människor i alla åldrar och livsstilar. Eftersom Basileus fortsätter att påverka vårt dagliga liv är det viktigt att noggrant överväga dess implikationer och konsekvenser. I den här artikeln kommer vi att ytterligare utforska olika perspektiv relaterade till Basileus, med målet att ge en bredare förståelse för detta ständigt föränderliga ämne.
Basileus (Grekiska βασιλεύς) är en titel som i det antika Grekland närmast motsvarade kung. Femininformen (drottning) var basilinna eller basilissa.
Under mykensk tid kallades konungen wanax (anax på homerisk grekiska), medan gwasilēs var lokala ståthållare. Under Greklands mörka århundraden föll de mykenska palatsväldena och basileus ersatte anax som titeln för den främste makthavaren de grekiska stadsstaterna (poleis). Basilēs var inga envåldshärskare utan snarast "främst bland likar" inom stadsstaternas aristokrati. (Envåldshärskare, som ofta tillsattes med folkligt stöd, kallades för tyranner.) Sparta hade två basilē, vilka var överbefälhavare för krigsmakten. I Aten användes titeln om den andre arkonten, som ansvarade för de religiösa funktionerna.
De makedonska härskarna (Filip, Alexander och diadokerna) gav titeln en mer kunglig eller kejserlig prägel, och på grekiska kom de romerska kejsarna att kallas basileus jämte titlar som kaisar (caesar), sebastos (augustus) och autokrator (imperator); detta i motsats till det latinska språkområdet, där rex aldrig användes om kejsarna. Titeln användes senare i det Bysantinska riket och blev där den vanligaste titeln för kejsarna. Efter Konstantinopels fall återupplivades titeln när Otto I blev vasilefs (nygrekiskt uttal) av kungariket Grekland.
Av basileus kommer ord som basilika och basilisk, samt namn som Basil och Vasilij.