I dagens värld är Bagen ett ämne som genererar mycket intresse och debatt. Med teknikens framsteg och förändringar i livsstil har Bagen blivit en relevant fråga som påverkar samhället som helhet. Ur olika perspektiv och utredningar har Bagen analyserats och olika lösningar har föreslagits för att komma till rätta med denna fråga. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i de mest relevanta aspekterna relaterade till Bagen, och utforska dess orsaker, konsekvenser och möjliga lösningar. Dessutom kommer vi att undersöka relevansen av Bagen i olika sammanhang, från den personliga nivån till den globala påverkan.
Bagen | |
Land | Sverige |
---|---|
Språk | svenska |
Produktion | |
Produktionsbolag | TV1 Fiction |
Producent | Gunilla Friis[1] |
Sändning | |
Originalkanal | SVT1[2][3] |
Originalvisning | 14 oktober 1984–14 april 1985 |
Redigera Wikidata |
Bagen var ett svenskt TV-program som sändes veckovis på SVT mellan 14 oktober 1984[4] och 14 april 1985.[5] De avsnitt som sändes under hösten/vintern 1984 bestod alla av tre delar: en videotopplista, ett konsertavsnitt och ett avsnitt om dans som hette Freak Out, en ”ultra-modern dansskola”.[6][7][8][9] Efter jul- och nyårsuppehåll återkom Bagen i februari 1985 och då var dansinslagen i Freak Out utbytta mot en reportageserie med ”ungdomskulturbevakning” som hette Trenden.[10] Programmet leddes av Cia Berg,[11] som presenterade musikvideor. Bagen fungerade som ersättare till TV-programmet Videobeat som sändes 1983–1984.
Musikvideorna presenterades i form av en topplista med tio platser. Utöver de tio som låg på listan tillkom varje vecka ett antal utmanare, oftast fem, som valdes ut av en ”expertgrupp” bestående mestadels av branschfolk. Expertgruppen hölls hemlig för att minska ”risken för påtryckningar från skivbolagen”.[12] Regissör Leonard Eek var dock osäker på om det skulle gå att få fram fem nya videor varje vecka: ”Vi måste rensa bort dem som innehåller våldsinslag.”[13] Videotoppens ordning röstades fram av en jury bestående av 220 ungdomar på elva olika platser i Sverige och jurymedlemmarna fick rösta på de tre videor de tyckte var bäst.[13][14] En video kunde ligga på listan i högst tre veckor.
Just videotoppen kritiserades hårt av den svenska musikbranschen som ansåg att svenska artister inte kunde konkurrera med de ”välproducerade utländska videofilmer ” som visades, att de pengar som krävdes inte fanns i den svenska musikindustrin.[15][16] Dan Hylander tyckte programmet var ”ett slag på käften på nya svenska band” och Rolf Nygren på EMI gick så långt som att påstå att ”om videolanseringen blir ett måste kommer svensk musik att dö”.[15] Legendaren Stikkan Anderson tyckte att det var ”ren skandal” att Bagen innehöll ”till 95 procent engelskspråkig musik på video” och såg en marknad där svenskspråkig musik hade svårt att hävda sig.[17] Många svenska artister, bland dem Tomas Ledin, tackade nej till att framträda i konsertdelen av Bagen för att slippa jämföras med påkostade musikvideor.[18] Producent Gunilla Friis såg inget problem med fördelningen i Bagen utan ansåg att programmet ”speglar verkligheten, den musik vi visar är den musik ungdomen tycker bäst om” och att om det hade ”funnits svenska musikvideos hade jag välkomnat dem med öppna armar”.[17]
Många recensenter klagade också, men då snarare på att videorna, förutom att vara allmänt usla, bara var smygreklam och inte borde få visas på reklamfri svensk TV.[19] [20][21] Måns Ivarsson beklagade sig i Expressen att Bagen ”inte handlar om musik och video som är fräck, ny eller tänkvärd, utan om unga pojkar som gör sig bra på bild” och ifrågasatte, med ett visst mått av avundsjuka, att juryn som röstade enbart bestod av folk under tjugo.[22] I Dagens Nyheter skrev Thore Soneson att pressen hade ”fått ett nytt hatobjekt” men ställde sig frågande till det enahanda fokus som lades på våldsinslag och misogyna inslag.[23] Lasse Hallgren på Aftonbladet stod för den andra änden av spektrumet. Han tyckte att just Videotoppen var ”söndagarnas roligaste program” och att det borde få fortsätta även om Bagen lades ner.[24] Lasse Anrell kallade Bagen för ”årets bästa ungdomsprogram” och roade sig över att det hade retat ”den äldre generationen som mest såg våld och snusk”.[25] Samme Anrell kommenterade också att det fanns en inneboende variation i musikvideo, att ”i USA handlar filmerna nästan enbart om stora bröst och snygg dans. I England, däremot, finns det alltid med intelligent filmade inslag av socialrealism och vardagsmiljöer”.[26]
Det riktades också skarp kritik mot att många av de videor som visades innehöll våldsinslag. Programmet den 4 november 1984 fick utstå extra mycket kritik (se lista med videor nedan) och producenten Gunilla Friis bad om ursäkt och lovade att det inte skulle hända igen.[27] Anders Wickman som var del av Bagens redaktion var dock relativt snabb med att hävda att det inte handlade om censur: ”Det enda vi sagt är att vi skall försöka undvika för mycket våld och sex. Att inte ha för många tuffa videosnuttar i samma program”.[12]
Innan Bagen var programledaren Cia Berg mest känd som sångerska i bandet Ubangi, ett känt liveband i Stockholmstrakten som även innehöll en ung Orup[28] och släppte en skiva på hösten 1983.[29][30] Med Bagen fick Berg dock ett genombrott för en bredare publik. Hon ändrade konsekvent utseende i varje avsnitt, med olika frisyrer, sminkning och kläder samt ett helt avsminkat inslag: ”varje program en lek med identitet, från lockig blondin till kortklippt pojkflicka, från punkare till dam av världen, allt genom perukbyten, sminkning, bara yttre förändringar”.[31] Hennes insats som programledare fick både ris och ros, kritiken gick från ”katastrof” till ”höstens fynd”[32] till ”urmysig”[19] till ”helt okej”.[20] Louise Gerdemo skrev att Cia Bergs ”främsta utförsgåva består i att kunna lyfta ögonbrynen till oanade nivåer, spärra upp ögonen och visa tänderna”.[21] Tommy Hammarström sällade sig till klagosången och skrev att Cia Berg ”är för besynnerlig, sminkad som en sorts punk-clown med stor, lysande röd mun som liksom fyller ut hela rutan”.[33] När 1984 summerades delade Lasse Anrell ut utmärkelsen ”Årets mun” till Berg som vid det laget var trött på att uppståndelsen fokuserade så mycket på just hennes mun.[34][35]
Kritikerna var mestadels negativa (se ovan) men målgruppen satt som klistrad. Det var, som Louise Gerdemo skrev i Aftonbladet, ”ingen överdrift att påstå att det är ont om bra ungdomsprogram i TV”[21] och Bagen tycktes ha en självklar publik. Insändare i kvällstidningarna gjorde gällande att ”äntligen har vi ungdomar fått ett program” och att Bagen var ”det bästa programmet på länge”.[36] En publikundersökning gjord i början av 1985 visade att Bagen hade ”70 procent av tittarna i målgruppen 7-14 år och 51 procent i åldern 14-21 år”.[37] När det sista programmet hade sänts var det ett flertal insändare från ungdomar som sörjde att ”alla bra TV-program” lades ner[38] och att ”nu har vi inga bra ungdomsprogram”.[39]
Trots kritiken från den svenska musikbranschen insåg skivbolagen snabbt att det var en utmärkt promotionmöjlighet att synas i TV och annonser började hänvisa till programmet. WEA-Metronome annonserade Alphavilles debutplatta med lite fakta om hur bra det hade gått för den, bland annat att singeln Forever Young varit ”1:a i TV:s Bagen”.[40] När Lustans Lakejer släppte sin nya singel Redheads i december 1984 annonserades den med att bandet hade legat ”3 veckor på Bagen”.[41] Svenska Skivklubben, som annonserade i nästan varje nummer av OKEJ och då och då i kvällstidningarna, lade även dem till små beskrivande texter som hänvisade till programmet. Bland annat kallades Twisted Sister för ”Bagen-favoriter” och Helix för ”Succégruppen från Bagen”.[42]
Till programmet utgavs också LP-skivan Freak Out av SVTs eget skivbolag SVT Tevegram. Med skivan följde en plansch med steg-för-steg-beskrivningar för olika danser.[43] Inslagen från just programdelen Freak Out, som oftast var ungefär tio minuter långa, sändes i repris sent på kvällen under augusti 1985.[44][45][46] Signaturmelodi till Bagen var låten "Don't Stop" med gruppen CCC (Cool clan Connection). Detta var en cover av en låt som gruppen Stop givit ut på singel 1983.
(* indikerar att en låt legat på listan i maximala tre veckor.)
Söndag 14 oktober
I första avsnittet var alla video utmanare och presenterades utan någon egentlig inbördes ordning:
Minikonserten var Europe med förband 6 Feet Under. De senare beskrevs som ”ett ganska okänt landsortsband”.[14]
Söndag 21 oktober
Videotoppen:
Utmanare:
Minikonserten var Big Country.[47]
Söndag 28 oktober
Videotoppen:
Utmanare:
Minikonserten var med Chris Owen, Paul Rein, Cocktail, Marie Fredriksson samt Lasse Lindblom och Co.[48]
Söndag 4 november
Videotoppen:
Utmanare:
Utmanarna var denna gång fler till antalet för att så många på Videotoppen föll offer för treveckorsregeln. Minikonserten var med The Cult. Expressens korrekturläsare missade lite och i listan som presenterades i tidningen innehölls förstaplatsen av låten ”Charles whisper”.[49]
Söndag 11 november
Videotoppen:
Utmanare:
Utmanarna var faktiskt sex till antalet men bara tre nämndes i Expressen. Ytterligare två kan härledas från topplistan följande vecka. Det visades en ”bonusvideo” som var Sweets Ballroom blitz. Minikonserten var med Tina Moe och Wilmer X.[50]
Söndag 18 november
Videotoppen:
Utmanare:
Minikonserten var Spandau Ballet.[52]
Söndag 25 november
Videotoppen:
Utmanare:
Minikonserten var med Docenterna och Tant Strul.[53]
Söndag 2 december
Videotoppen:
Utmanare:
Minikonserten var med The Style Council och det visades även ”filmsnutt från 1967 med Jimi Hendrix”.[54]
Söndag 9 december
Videotoppen:
Utmanare:
Just den här söndagen var Bagen inte så ”fullpackat som vanligt” då Freak Out tog en paus.[56]
16 december
Videotoppen:
Utmanare:
Minikonserten Rocksugen var med Culture Club.[58]
Söndag 3 februari
Videotoppen: Just denna dag publicerades ingen topplista i någon av dags- eller kvällstidningarna. Expressen nämnde (troligen) några av de potentiella utmanarna och i Dagens Nyheter slogs det fast att detta skulle bli det minsta tjatiga Bagen under våren då ”videotoppen är helt ny”.[10][59] Minikonserten var med Tears for Fears.[60]
Söndag 10 februari
Videotoppen:
Utmanare:
Minikonserten Rocksugen var med Niclas Wahlgren, ”synthdiscogruppen” Fake, och sångerskan Ulrika Örn.[37]
Söndag 17 februari
Videotoppen:
Utmanare:
Minikonserten var med Loyd Cole & Their Commotions och ett inslag i Trenden var en rapport från SM i luftgitarr.[61]
Söndag 24 februari
Videotoppen:
Utmanare:
Utmanarna vara dubbelt så många som vanligt eftersom majoriteten av låtarna på Videotoppen fick ge vika för treveckorsregeln. Rocksugen var denna vecka en konsert med Sade.[62]
Söndag 3 mars
Videotoppen:
Utmanare:
Intressant att notera är att Rockwell tog sig in på listan trots att han inte var nämnd bland utmanarna veckan innan. Troligen var det en miss av Expressen. Rocksugen utgjordes av en kort konsert med Thomas Di Leva och en med Danne Sundquist & Prins Valiant.[63]
Söndag 10 mars
Videotoppen:
Utmanare:
Minikonserten var med Téléphone.[64]
Söndag 17 mars
Videotoppen:
Utmanare:
Rocksugen visade en minikonsert Anne-Lie Rydé med förbandet Go/NoGo.[65]
Söndag 24 mars
Videotoppen:
Utmanare:
I Trenden visades bl.a. hur det går till att göra ett skivomslag och minikonserten var med Motörhead.[66]
Söndag 31 mars
Videotoppen:
Utmanare:
Minikonserten var en konsert med Howard Jones inspelad i Japan.[67]
Söndag 7 april
Videotoppen:
Utmanare:
Söndag 14 april
Videotoppen:
Detta var sista avsnittet av Bagen så det var inga utmanare med i programmet.[69]