Börje Fredriksson
Börje Fredriksson är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Genom historien har det skapat stort intresse och intriger, väckt debatter, utredningar och passionerade diskussioner. Från sitt ursprung till idag har Börje Fredriksson spelat en avgörande roll i samhället och påverkat individer, samhällen och kulturer i alla hörn av planeten. När vi fortsätter att utforska och upptäcka mer om Börje Fredriksson, dess implikationer och dess inverkan på den moderna världen, är det viktigt att förstå dess betydelse och implikationer på vardagen. I den här artikeln kommer vi att ta en djupgående titt på Börje Fredriksson, utforska dess historia, nuvarande relevans och möjliga framtid, för att ge en holistisk bild av detta fenomen.
| Börje Fredriksson | |
 | |
| Född | 30 juni 1937 Björsund, Helgarö församling, Södermanlands län |
|---|---|
| Död | 21 september 1968 (31 år) Årsta, Enskede församling, Stockholms län |
| Genre | Jazz |
| Roll | Musiker, kompositör |
| Instrument | Tenorsaxofon |
Utmärkelser
Gyllene skivan (1966) | |
Börje Fredriksson, född 30 juni 1937 i Björsund i Helgarö församling, Södermanlands län, död 21 september 1968 i Årsta i Enskede församling, Stockholms län, var en svensk jazzmusiker (tenorsaxofonist) och kompositör.
Biografi
Som 15-åring tog Fredriksson värvning i Svea livgardes musikkår, där han spelade trummor. År 1955 började han studera valthorn vid Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm, men hoppade av ekonomiska skäl av efter fyra månader. Han bytte sedan till tenorsaxofon och engagerades 1958 hos Malte Johnsons orkester i Göteborg.
Börje Fredriksson spelade i början av 1960-talet i en rad grupper, bland annat en kvartett med Bobo Stenson (piano), Palle Danielsson (bas) och Fredrik Norén (trummor), liksom med Eje Thelin och Bernt Rosengren. Han spelade med gitarristen Rune Gustafsson 1961 och med Bosse Brobergs kvartett 1962 på Gyllene Cirkeln. Han spelade in två skivor under eget namn, Intervall (1966), som belönades med Gyllene skivan, samt den postuma självbetitlade Börje Fredriksson (1969). Han begick självmord 1968.
Bobo Stenson, Palle Danielsson och Fredrik Norén, som spelade med Fredriksson, har tillsammans med saxofonisten Joakim Milder spelat in flera skivor och turnerat med Fredrikssons musik under gruppnamnet Sister Maj's Blouse. En uppföljare, Epilogue, spelades in 1998 med samma ensemble.
Diskografi
Som orkesterledare
- 1966 – Intervall (Columbia)
- 1969 – Börje Fredriksson (EMI/Odeon)
- 1988 – Fredriksson Special (Dragon)
Priser och utmärkelser
- 1963 – SJR:s jazzstipendium
- 1966 – Gyllene skivan för Intervall
Vidare läsning
- Stefan Wistrand, Börje Fredriksson, saxofonist (Göteborg: Bo Ejeby Förlag, 2019), ISBN 9188316912.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ Allmusic: Borge Fredriksson, läst 2013-01-10
- ^ ”"Inte en fras är stulen!" Börje Fredriksson,1937-68”. http://www.digjazz.se/Artiklar.Borje%20Fredriksson.html. Läst 24 juni 2018.
- ^ ”Börje Fredrikssons musik lever i Sister Maj´s Blouse”. http://www.digjazz.se/Artiklar.Borje%20Fredriksson.html. Läst 24 juni 2018.