I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Axplockerskor på djupet och dess inverkan på det moderna samhället. Från dess ursprung till dess relevans idag, har detta ämne fångat uppmärksamhet och intriger hos både akademiker, experter och entusiaster. På dessa sidor kommer vi att undersöka de många aspekterna av Axplockerskor, från dess historiska implikationer till dess framtida implikationer, såväl som dess inflytande på olika aspekter av vardagen. Dessutom kommer vi att analysera de olika perspektiven och åsikterna om Axplockerskor, och erbjuda en heltäckande och uttömmande bild av detta fascinerande fenomen.
![]() | |
Konstnär | Jean-François Millet |
---|---|
Basfakta | |
Tillkomstår | 1857 |
Material | olja på duk |
Mått (h×b) | 83,5 × 110 cm |
Plats | Musée d'Orsay, Paris |
Axplockerskor (franska: Des glaneuses) eller Axplockerskorna (Les glaneuses) är en oljemålning av den franske konstnären Jean-François Millet från 1857.
Axplockerskor badar i det röda kvällsljuset och målningen får en nästan högtidlig stämning. Millets målningar har ibland uppfattats som sentimentala. På sin tid ansågs de dock vara radikala för sin socialrealism. Att i storformat avbilda jordbruksarbetare var nytt och kontroversiellt i Paris konstetablissemang. Inte sällan ifrågasattes Millet för sina "fula" motiv. I Axplockerskor skildrar Millet även sociala orättvisor inom bondeklassen, där de jordlösa på en stubbåker samlar resterna efter att storbönderna (som syns i målningens bakgrund) skördat sin åker.
Målningen ställdes ut på Parissalongen 1857 där den mottogs med stor skepsis. Millet lyckades få den såld för 2 000 franc, ett pris långt under det han hade hoppats på. År 1889 köptes den för 300 000 franc av Jeanne-Alexandrine Pommery som året därpå donerade den till franska staten. Den är sedan 1986 utställd på Musée d'Orsay i Paris.
Millet anslöt sig till Barbizonskolan 1849, en konstnärsgrupp som slagit sig ner i en liten by med samma namn vid Fontainebleauskogen utanför Paris. Han målade ofta stämningsfulla landskap i dova färger. Han var själv bondson och skildrade därför med värdighet och tungt allvar lantbefolkningens strävsamma liv.