Idag är Aversionsterapi ett ämne av stor relevans och intresse i dagens samhälle. Ur dess många perspektiv har detta ämne skapat debatt och har fångat uppmärksamheten hos experter och personer som är intresserade av att förstå dess implikationer. Genom historien har Aversionsterapi varit föremål för studier och analys och har spelat en grundläggande roll i beslutsfattande på personlig, professionell och social nivå. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Aversionsterapi, med syftet att erbjuda en komplett och uppdaterad vision av dess betydelse och relevans i det aktuella panoramat.
Aversionsterapi är en form psykiatrisk behandling där ett negativt beteende kopplas samman med en obehaglig upplevelse, det vill säga att skapa en betingning emot det oönskade beteendet.
Behandlingen har i stor utstreckning slutat att användas. anledningar till detta kan vara av etiska, skäl då behandlingen inte håller i längden, och för dess biverkningar, det kan ge ångest vid exempelvis alla typer av sex om man behandlas för någon sexuell avvikelse.
Under 1960-talet var det inte ovanligt man använde elektriska stötar som obehaglig stimuli. Man behandlade till exempel matmissbruk, rökning, alkoholbegär, homosexualitet och transvestism.
Teorin man grundar behandlingen på är den om betingade reflexer av Ivan Pavlov.