I dagens värld har August Bournonville varit föremål för ett ökande intresse och debatt inom olika områden. Sedan starten har August Bournonville fångat uppmärksamheten hos experter, akademiker, forskare och allmänheten, och genererat en rad diskussioner och reflektioner om dess inverkan, relevans och möjliga implikationer. De olika förhållningssätten och perspektiven kring August Bournonville har gett upphov till en omfattande mängd kunskap och information som sträcker sig från historiska och kulturella aspekter till vetenskapliga och tekniska frågor. I denna mening strävar den här artikeln efter att erbjuda en omfattande och multidisciplinär vision av August Bournonville, som tar upp olika aspekter och tillvägagångssätt som gör att vi kan fördjupa dess förståelse och innebörd idag.
August Bournonville | |
![]() | |
Född | 21 augusti 1805 Köpenhamn |
---|---|
Död | 30 november 1879 (74 år) Köpenhamn |
Begravd | Asminderøds kyrkogård |
Medborgare i | Konungariket Danmark och Frankrike |
Sysselsättning | Balettmästare, koreograf, balettdansare |
Barn | Charlotte Bournonville (f. 1832) |
Föräldrar | Antoine Bournonville |
Redigera Wikidata |
August Bournonville, född 21 augusti 1805 i Köpenhamn, död 30 november 1879, var en dansk balettdansör, koreograf och balettchef. Han blev senare internationell koreograf, känd för att kunna lyfta fram både det idylliska och det dramatiska i baletten.
Han var son till den franske balettchefen Antoine Bournonville och svenskan Lovisa Sundberg som hade bosatt sig i Danmark. Antoine Bournonville var far till operasångerskan Charlotte Bournonville. När den franska balettraditionen försvann från hela Europa hade Bournonville sett till att den fortfarande skulle finnas kvar Köpenhamn, men han satte ett eget namn på dansstilen - bournonville-skolan.
Bournonville verkade redan 1812 som barn vid Det Kongelige teater och gjorde sin solodebut 1815. Han blev elev vid baletten 1815 och "Kongelig Danser" 1823. Han företog studieresor till Paris 1820 och 1824–29, där han utbildades av Auguste Vestris och Pierre Gardel.
Han debuterade 1826 på stora operan i Paris 1826 i Nina, med stor framgång och engagerades där som solodansör. Bournonville återvände därefter till Köpenhamn där han 1830-48 var solodansör och balettmästare samt senare enbart balettmästare fram till 1854.
Bournonville företog flera turnéer bland annat i Italien och till Wien, vid vars hovopera han var knuten i ett år. Han satte där upp två av sina mest kända baletter: Festen i Albano och Toreadoren (1854–55).
Han var gästbalettmästare vid Kungliga Baletten i Sverige 1839, 1847, 1857, 1858. Åren 1861–64 lämnade han Köpenhamn och slog sig ned i Stockholm som intendent för scen. Hans favoritelever i Sverige var Charlotta Norberg och Johanna Gillberg-Sundberg. År 1864 återvände han till sin post i Köpenhamn, som han innehade fram till 1877.
Bournonville skrev sina memoarer i Mit Theaterliv (3 band, 1848–78) samt sitt danstestamente i Études chorégraphiques (1861), som länge i både Danmark och Sverige var rättesnöre för hur balettundervisning skulle bedrivas.
|