I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Att leva (film, 1952) och utforska dess många aspekter och aspekter som gör det till ett ämne av relevans och intresse idag. Från dess inverkan på samhället till dess inflytande på den kulturella sfären, har Att leva (film, 1952) fångat uppmärksamheten hos såväl experter som fans, och genererat debatter, reflektioner och djupgående analyser. Längs dessa linjer kommer vi att noggrant undersöka de olika aspekterna av detta ämne, och erbjuda en detaljerad look som gör att läsaren bättre kan förstå dess betydelse och implikationer i den samtida världen.
Att leva (Ikiru) | |
![]() | |
Genre | Drama |
---|---|
Regissör | Akira Kurosawa |
Producent | Sojiro Motoki |
Manus | Shinobu Hashimoto Akira Kurosawa |
Baserad på | Ivan Iljitjs död av Lev Tolstoj |
Skådespelare | Takashi Shimura |
Produktionsbolag | Toho |
Premiär | 1952 |
Speltid | 140 minuter |
Land | Japan |
Språk | Japanska |
IMDb SFDb Elonet |
Att leva (japansk originaltitel: Ikiru, 生きる) är en film av Akira Kurosawa från 1952. Filmen handlar om Kanji Watanabe (spelad av Takashi Shimura) som är en tjänsteman som sitter i stadens stadshus tillsammans med andra tjänstemän utan att egentligen göra något annat än att bolla runt ärenden mellan olika avdelningar. Watanabe har under sina nästan 30 år på samma arbetsplats aldrig varit sjuk, men när han får reda på att han har magsäckscancer förändras hans liv. Filmen bygger löst på Lev Tolstojs kortroman Ivan Iljitjs död.
Ett sångtema som återkommer några tillfällen under filmens gång är en sorgsen melodi, som Watanabe framför och var populär runt 1915- 1920 med titeln Gondola no uta, Gondoljärens sång.
|