I den här artikeln kommer vi att utforska Atlas Pogo på djupet och analysera dess ursprung, inverkan och relevans idag. Atlas Pogo är ett ämne som har fångat många människors intresse runt om i världen, eftersom det täcker viktiga aspekter av vårt samhälle, kultur eller historia. Genomgående i denna text kommer vi att undersöka olika perspektiv och åsikter om Atlas Pogo, i syfte att erbjuda en heltäckande och komplett vision om detta ämne. I slutet av läsningen hoppas vi att läsarna ska ha en djupare och mer meningsfull förståelse av Atlas Pogo, så att de kan reflektera och bilda sina egna slutsatser om det.
| Atlas Pogo | ||||
| Studioalbum av Crash Nomada | ||||
|---|---|---|---|---|
| Utgivning | 28 mars 2012 | |||
| Inspelat | Helter Skelter Studio, Studio Partihallen | |||
| Genre | punk, folkrock | |||
| Språk | engelska | |||
| Skivbolag | Transnational Records | |||
| Crash Nomada-kronologi | ||||
| ||||
| Singlar från Atlas Pogo | ||||
Atlas Pogo är det andra albumet av den Stockholmsbaserade folkpunk-gruppen Crash Nomada, utgivet 2012 och det första albumet efter namnbytet från Dorlene Love.[1][2] Tillsammans med regissören Attila Urban gjorde bandet en musikvideo till singeln From Town To Town i mars 2011 och även singlarna Itineranza (2011) samt Leila (2012) gjordes videor till, denna gång med André Sebastie som regissör.[3][4] Releasefest för albumet hölls både på Ögir i Köping på utgivningsdagen och några dagar senare på Debaser Slussen i Stockholm med bland andra Den flygande bokrullen som gästande artister.[5]
I en intervju med Musktidningen.se förklarar sångaren Ragnar Bey att de flesta i bandet har bakgrund i punken men också delar en kärlek till folkmusik från olika delar av världen, till exempel nordafrika, Balkan och mellanöstern. Bland influenserna nämns punkbanden Dead Kennedys, Exploited, Bad Brains och Discharge men även artister som Nirvana, Sonic Youth och Thåström.[6]
Albumet fick ett gott mottagande och bandet jämfördes i musiktidningen Gaffa med bland andra Mano Negra, The Clash och den svenska punk-/skagruppen Monster.[7] Lars Svantesson på Nyaskivor.se nämnde albumet som en av årets dittills bästa plattor och jämförde musiken med amerikanska Gogol Bordello.[8]