Asturienrevolutionen

I dagens värld har Asturienrevolutionen blivit ett ämne av stort intresse och relevans. Dess inverkan täcker aspekter inom olika områden, från teknik till hälsa, inklusive politik och kultur. Det är uppenbart att Asturienrevolutionen väcker stort intresse för dagens samhälle och skapar debatter och reflektioner kring dess implikationer och konsekvenser. I den här artikeln kommer vi att ytterligare utforska Asturienrevolutionens roll och inflytande i olika livssfärer, och analysera dess relevans i det aktuella sammanhanget och dess framtida projektion.

Asturienrevolutionen

Arbetare som arresterats av Guardia Civil och Guardia de Asalto under Asturienrevolutionen.

  • Betydelse – revolt i Asturien
  • Tidpunkt – 5–18 oktober 1934
  • Orsaker – generalstrejk mot sociala orättvisor, senare allmänt uppror
  • Lokala rebeller – gruvarbetare, socialister, anarkosyndikalister
  • Motståndare – andra spanska republiken och dess center-högerregim
  • Resultat – Spaniens militär, ledd av Francisco Franco slog ner upproret, med cirka 2 000 döda och minst 15 000 fängslade
  • Offer – 1 335 döda, 2 951 skadade och 30 000 fängslade arbetare

Asturienrevolutionen varade under drygt två intensiva veckor 5–18 oktober 1934, och utgjorde upptakt till spanska inbördeskriget 1936–1939. Socialister och anarkister gjorde gemensam sak med folket i Asturien i sitt uppror mot den spanska högerregimen och den sociala misären.

Förlopp

Upproret inleddes med en generalstrejk som strax övergick i öppen revolt. Särskilt aktiva var gruvarbetarna, som bekämpade militären med dynamit. Flera städer och byar i området intogs, liksom polisstationer, offentliga byggnader och vapenfabriken i Oviedo. Man började bygga upp en kollektiv ekonomi och avskaffade pengar och privat egendom. När upproret till sist krossades av armén, flyget och flottan (ledd av Francisco Franco), påbörjades ett skräckvälde med 1 335 döda, 2 951 skadade och 30 000 fängslade arbetare. Militären använde sig huvudsakligen av moriska kolonialtrupper från Spanska Marocko.

Franco kontrollerade trupperna, flygvapnet, krigsfartygen och de pansartåg som användes för att slå ner revolutionen. När han besökte Oviedo, efter att upproret slagits ner, sa han: "Det här kriget är ett gränskrig, och dess fronter är socialismen, kommunismen och vad som än attackerar civilisationen för att ersätta det med barbariet". Styrkorna som sänts av Franco mot norr bestod av Spanska främlingslegionen och de marockanska kolonialtrupper som var kända som Regulares. Trots detta porträtterade den spanska högerpressen de asturiska rebellerna i främlingsfientliga och antisemitiska termer, som lakejer för den utländska judisk-bolsjevikiska konspirationen.

Asturienrevolutionen skedde i princip samtidigt som en motsvarande revolt i Katalonien (6 oktober 1934), vilken även den slogs ner med hårda medel.

Revolutionärer

Socialister

  • Belarmino Tomás
  • Graciano Antuña
  • Ramón González Peña
  • Teodomiro Menéndez

Anarkosyndikalister

  • Segundo Blanco
  • José María Martínez
  • Avelino González Mallada
  • Aida Lafuente

Referenser

  1. ^ Abel Paz: Durruti in the Spanish Revolution. AK Press 2007, s. 362.
  2. ^ Preston, Paul (2007-06-17) (på engelska). The Spanish Civil War: Reaction, Revolution, and Revenge (Revised and Expanded Edition). W. W. Norton & Company. sid. 54. ISBN 9780393345827. https://books.google.se/books?id=03rWfa5-GGkC&pg=PP54. Läst 14 maj 2019 
  3. ^ ”Spanien”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/spanien#historia. Läst 14 maj 2019. 

Vidare läsning

  • Manuel Grossi: The Asturian Uprising. Fifteen Days of Socialist Revolution.(1935).
  • Guy Debord: The Asturian Strikes 1962-1963]
Auktoritetsdata