Arne Risling
Nuförtiden är Arne Risling ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos många människor runt om i världen. Med en betydande inverkan på olika områden i livet har Arne Risling skapat en aldrig tidigare skådad debatt som lockat både anhängare och kritiker. När Arne Risling fortsätter att skymta stort i det kollektiva medvetandet, sträcker sig hans inflytande över flera sektorer, från politik till underhållning och från teknik till samhället i stort. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Arne Risling, undersöka dess aktuella relevans och potentiella framtida effekter.
| Arne Risling | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 22 mars 1918 Gävle Heliga Trefaldighets församling i Gävleborgs län, Sverige |
| Död | 26 september 1998 (80 år) Solna församling i Stockholms län, Sverige |
| I tjänst för |  Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Tjänstetid | 1942–1978 |
| Grad | Överste |
| Befäl | Upplands signalregemente |
Arne Gustaf Risling, född 22 mars 1918 i Gävle Heliga Trefaldighets församling i Gävleborgs län, död 26 september 1998 i Solna församling i Stockholms län,[1] var en svensk militär.
Biografi
Risling avlade officersexamen vid Krigsskolan 1942 och utnämndes samma år till fänrik vid Jämtlands fältjägarregemente,[2] där han befordrades till löjtnant 1945[3] och till kapten 1952.[4] Han inträdde 1958 i Generalstabskåren och tjänstgjorde 1958–1961 i Försvarsstaben[2] tillika som lärare i krigskonst (taktik) vid Artilleri- och ingenjörofficersskolan.[5] Han befordrades 1961 till major och tjänstgjorde 1961–1964 vid Upplands signalregemente. År 1964 befordrades han till överstelöjtnant, varpå han var utbildningsofficer vid Norrlands signalbataljon 1964–1966 och chef för bataljonen 1966–1971. Han befordrades 1971 till överste och var 1971–1974 chef för Upplands signalregemente. Åren 1974–1978 stod han till överbefälhavarens förfogande.[2]
Arne Risling är gravsatt i minneslunden på Norra begravningsplatsen i Solna.[6]
Utmärkelser
Riddare av första klass av Svärdsorden, 1961.[7]
Referenser
- ^ Sveriges dödbok 1947–2003, CD-ROM, version 3.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2003).
- ^ Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 177. ISBN 91-87184-74-5.
- ^ Sveriges statskalender för året 1946. Uppsala. 1946. sid. 320. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/64208/1/gupea_2077_64208_1.pdf.
- ^ Sveriges statskalender för året 1953. Uppsala. 1953. sid. 353. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/66185/1/gupea_2077_66185_1.pdf.
- ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 89. ISBN 91-8718-418-4.
- ^ ”Sökresultat”. SvenskaGravar. https://www.svenskagravar.se/search?ShowFilters=False&Query=Arne+Risling&ParishId=&GraveNumber=&BirthDate=&DeathDate=&BurialDate=&OrderByDesc=False&OrderBy=. Läst 27 januari 2022.
- ^ Bihang till Sveriges statskalender 1962. Kungl. Svenska riddareordnarna 1962. Uppsala. 1962. sid. 40. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/63726/1/gupea_2077_63726_1.pdf.