Arne Nordheim

Nuförtiden är Arne Nordheim ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos många människor runt om i världen. Med en betydande inverkan på olika områden i livet har Arne Nordheim skapat en aldrig tidigare skådad debatt som lockat både anhängare och kritiker. När Arne Nordheim fortsätter att skymta stort i det kollektiva medvetandet, sträcker sig hans inflytande över flera sektorer, från politik till underhållning och från teknik till samhället i stort. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Arne Nordheim, undersöka dess aktuella relevans och potentiella framtida effekter.

Arne Nordheim
Född20 juni 1931[1]
Larvik, Norge
Död5 juni 2010[2][1] (78 år)
Oslo[3]
BegravdVår Frelsers gravlund[4]
Medborgare iNorge
Utbildad vidNorges Musikhögskola
SysselsättningKompositör[5], filmmusikkompositör
MakaRannveig Getz
(g. 1981–)[6]
Utmärkelser
Nordiska rådets musikpris (1972)
Norsk kulturråds ærespris (1990)
Oslo bys kulturpris (2001)
Edvard-prisen i samtidsmusikk (2006)[7]
Kommendörskors av Republiken Polens förtjänstorden
Kommendör med kraschan av Sankt Olavs orden
Kommendör av Italienska republikens förtjänstorden
Webbplatsarnenordheim.com/
Redigera Wikidata

Arne Nordheim, född 20 juni 1931 i Larvik, död 5 juni 2010 i Oslo, var en norsk kompositör.

Biografi

Nordheim arbetade framför allt med orkesterverk, men gjorde även filmmusik.

Nordheim fick ett internationellt genombrott 1961 med Canzona per orchestra, och har också skrivit balettmusik, t. ex. Katharsis och verk med både elektroniska och konkreta inslag.[8]

Priser och utmärkelser

Verk (urval)

  • Essay för stråkkvartett (1954)
  • Stråkkvartett (1956)
  • Nachruf för orkester (1956, rev. 1975)
  • Rendezvous för stråkar (1956)
  • Canzona per orchestra (1961)
  • Epitaffio för orkester (1963, rev. 1978)
  • Eco för sopran, barnkör och orkester (1967)
  • Solitaire, elektroakustisk musik (1968)
  • Listen för piano (1971)
  • OHM (1971)
  • Greening för orkester (1973)
  • Solar Plexus för piano, saxofon och slagverk (1973)
  • Spur för accordion och orkester (1975)
  • The Tempest, balett efter William Shakespears drama (1979)
  • The Tempest, svit för sopran, baryton och orkester (1979)
  • Clamavi för cello (1980)
  • Nedstigningen för solister, kör och orkester (1980)
  • Tenebrae för cello och orkester (1982)
  • Aurora för 2 sopraner, tenor, bas och kör (1983, rev. 1984)
  • Wirklicher Wald för sopran, cello och orkester (1983)
  • Klokkesong (1984)
  • Boomerang för oboe och orkester (1985)
  • Lamentationes för alt, sopran, bas, tenor och orkester (1985)
  • Partita for Paul för violin (1985)
  • Silver Key för flickkör (1985)
  • Rendezvous för orkester (1986)
  • The Return of the Snark för trombon (1987)
  • Magma för orkester (1988)
  • Tre voci för sopran och orkester (1988)
  • Response för slagverk (1990)
  • Draumkvedet (1994)
  • Violinkonsert (1996)
  • Violinkonsert (1997)

Filmmusik (urval)

Källor

  1. ^ Musicalics, Musicalics kompositörs-ID: 80500.
  2. ^ läs online, www.guardian.co.uk .
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1243978837749153-1.
  4. ^ Begravde i Oslo, Gravferdsetaten, Oslo kommun, läs online.
  5. ^ Musikverkets auktoritetsdatabas, 6 oktober 2017, Musikverket person-ID: DS/UK/169, läst: 6 oktober 2017.
  6. ^ Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Norsk biografisk leksikon-id: Arne_Nordheim, läs online.
  7. ^ EDVARD-prisen // TONOs Formidlerpris, TONO (på norskt bokmål), läs online, läst: 5 januari 2025.
  8. ^ Bra Böckers lexikon, 1978
  9. ^ ”Minor Planet Center 3457 Arnenordheim” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=3457. Läst 1 november 2023.