I den här artikeln ska vi ta upp frågan om Appius Claudius Pulcher (konsul 54 f.Kr.), som har varit föremål för debatt och analys inom olika områden. Appius Claudius Pulcher (konsul 54 f.Kr.) är ett ämne som väcker stort intresse och har genererat olika positioner bland experter och allmänhet. Under hela den här artikeln kommer vi att noggrant utforska de relevanta aspekterna relaterade till Appius Claudius Pulcher (konsul 54 f.Kr.), såväl som konsekvenserna det har i olika sammanhang. Vi kommer att fokusera på att analysera olika tillvägagångssätt, nyare forskning och perspektiv som kommer att bidra till att bättre förstå vikten och relevansen av Appius Claudius Pulcher (konsul 54 f.Kr.) idag.
Appius Claudius Pulcher | |
Född | romerska riket |
---|---|
Död | Balkanhalvön |
Medborgare i | Romerska riket |
Sysselsättning | Politiker i romarriket, militär i romarriket |
Befattning | |
Praetor Romersk guvernör Romersk senator (–)[1] Censor (50 f.Kr.–50 f.Kr.)[2] Konsul (54 f.Kr.–54 f.Kr.)[1][2] | |
Maka | Servilia |
Barn | Claudia[3][4] Claudia Appius Claudius Pulcher |
Föräldrar | Appius Claudius Pulcher[2][3][5] Caecilia Metella[6][7] |
Släktingar | Publius Clodius Pulcher (syskon) Clodia Pulchra (syskon)[6][8] |
Redigera Wikidata |
Appius Claudius Pulcher, död 48 f.Kr., var en romersk politiker, ledande medlem av senatorpartiet i motsättning till den mäktige generalen Julius Caesar.
Claudius tjänstgjorde från 72 till 70 f.Kr. i Anatolien; detta i kriget mot Mithradates VI, kung av Pontus, underställd sin svåger Lucius Licinius Lucullus. År 57 f.Kr. var han praetor, 56–55 guvernör i Sardinien och 54 konsul. När Cicero återkom från exil 57 motsatte sig Claudius detta men de båda männen försonades med hjälp av Caesars rival, Pompejus.
Mellan 53 och 50 behöll Claudius och Cicero kontakten; det var under den tiden Claudius var guvernör i Kilikien i sydöstra Anatolien. Därefter blev det träta dem emellan. Trots detta hjälpte Cicero till att frikänna Claudius från en anklagelse om förräderi 51 genom sitt vittnesmål. Året därpå blev Claudius censor, men kort därefter flydde han från Italien som en följd av inbördeskriget som pågick 49–45. Pompejus utnämnde Claudius till befälhavare i Grekland, men han avled kort därefter. Claudius författade ett verk om augurerna, och den första boken tillägnade han Cicero.[9]