Anthony Blunt
Idag vill vi ta upp en fråga som ofta går obemärkt förbi men som har en betydande inverkan på våra liv. Anthony Blunt är ett avgörande inslag i vårt moderna samhälle och påverkar alla områden i våra liv, från politik till populärkultur. Genom historien har Anthony Blunt varit föremål för debatt och kontroverser, och dess inflytande har varit tydligt i händelser som har format den värld vi lever i. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska effekterna av Anthony Blunt och analysera dess roll i det moderna samhället.
| Anthony Blunt | |
| Född | 26 september 1907 Bournemouth, Dorset, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 26 mars 1983 (75 år) London |
| Begravd | Putney Vale Cemetery |
| Medborgare i | Storbritannien |
| Utbildad vid | Trinity College, Cambridge Marlborough College  |
| Sysselsättning | Konsthistoriker, spion, universitetslärare, kurator |
| Befattning | |
| Intendent för drottningens konstsamlingar (1945–1972) | |
| Arbetsgivare | Security Service University of London Trinity College, Cambridge Courtauld Institute of Art |
| Föräldrar | Arthur Stanley Vaughan Blunt Hilda Violet Master |
| Utmärkelser | |
| Hedersdoktor vid Sorbonne (1966) Ledamot av British Academy Knight Commander av Victoriaorden Kommendör av Hederslegionen | |
| Redigera Wikidata | |
Anthony Frederick Blunt (mellan 1956 och 1979 Sir Anthony Frederick Blunt, KCVO), född 26 september 1907 i Bournemouth, död 26 mars 1983 i London, var en brittisk konsthistoriker och spion. Han tillhörde spionkvartetten Cambridge Four, vars övriga medlemmar var Guy Burgess, Kim Philby och Donald Maclean.
När Blunt var lektor vid universitetet i Cambridge i början av 1930-talet rekryterades han av Sovjetunionens underrättelsetjänst NKVD. Som anställd vid den brittiska underrättelsetjänsten MI5 1940–1945 lämnade han ut information till Sovjetunionen, och 1951 hjälpte han dubbelagenterna Guy Burgess och Donald Maclean att fly till Sovjetunionen. Blunt avslöjades 1964 men erhöll immunitet efter sin bekännelse; dock fråntogs han sin adliga titel 1979, efter att Margaret Thatcher gjort affären allmänt känd.
Blunt författade ett flertal verk om fransk och italiensk konst. Han var professor i konsthistoria vid universitetet i London från 1947, chef för Courtauld Institute of Art 1947–1974 och Surveyor of the Queen's Pictures 1945–1972.
Bibliografi (urval)
- Artistic Theory in Italy, 1450–1600 (1940)
- François Mansart and the Origins of French Classical Architecture (1941)
- Art and Architecture in France, 1500–1700 (1953)
- Sicilian Baroque (1968)
- Baroque and Rococo Architecture and Decoration (1978)
- Borromini (1979)
Källor
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Anthony-Blunttopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ RKDartists, RKDartists-ID: 420312, läst: 9 oktober 2017.
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6669gng, läs online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 6821179, läs online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Who's who, A & C Black.
- ^ Find a Grave, läs online, läst: 29 juni 2024.
- ^ Dictionary of Art Historians, Dictionary of Art Historians-ID: blunta, läst: 23 april 2022.
- ^ Kindred Britain, läs online.
- ^ läs online, www.legifrance.gouv.fr .
|