Idag är Anna Christie (1931) ett ämne som har blivit allt mer aktuellt i vårt samhälle. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Anna Christie (1931) blivit en intressant plats för ett stort antal människor runt om i världen. Oavsett om det beror på dess påverkan på hälsa, ekonomi eller miljö, har Anna Christie (1931) lyckats fånga uppmärksamheten hos både akademiker, experter och vanliga medborgare. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Anna Christie (1931), från dess ursprung till dess möjliga konsekvenser i framtiden.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Anna Christie | |
Genre | Drama |
---|---|
Regissör | Jacques Feyder |
Producent | Clarence Brown Paul Bern Irving Thalberg |
Manus | Walter Hasenclever Frances Marion Eugene O'Neill Frank Reicher |
Skådespelare | Greta Garbo Theo Shall |
Originalmusik | James Allen Bland Leo Friedman Beth Slater Whitson |
Produktionsbolag | Metro-Goldwyn-Mayer |
Premiär | 1931 |
Speltid | 89 minuter |
Land | USA Tyskland |
Språk | Tyska |
IMDb SFDb |
Anna Christie är en tysk-amerikansk film från 1931. Den är en tyskspråkig version av filmen med samma namn från 1930, och spelades in parallellt med den.
Anna Christie (Greta Garbo) återvänder till sin far Chris Christofferson (Hans Junkermann), som inte sett henne sedan hon var liten. Han är kapten på en lastpråm. Matt (George F. Marion), en sjöman som fadern räddat förälskar sig i henne. Fadern vill dock inte att dottern ska gifta sig med en sjöman som han själv. Anna berättar om sitt förflutna som prostituerad och männen blir arga och lämnar henne. Slutligen förlåter Anna fadern för att han inte varit en del av hennes uppväxt och Matt förlåter Anna för att hon varit prostituerad och fadern låter dem gifta sig.
Denna tyskspråkiga version spelades in samtidigt som den engelskspråkiga versionen, båda baserade på Eugene O'Neills pulitzerbelönade pjäs med samma namn. Den spelades in på samma plats, producerades av samma filmbolag (Metro-Goldwyn-Mayer) och med samma fotograf, men alla roller, utom titelrollen, spelades av andra skådespelare. Enligt den DVD-utgåva som släpptes 2005, med båda versionerna, föredrog Garbo själv denna version.