Idag vill vi rikta vår uppmärksamhet mot Anna Amalia av Preussen, ett ämne som fångat många människors intresse och nyfikenhet på senare tid. Med stor räckvidd och relevans inom olika områden har Anna Amalia av Preussen skapat en stor debatt och väckt otaliga motstridiga åsikter. Från dess påverkan på samhället till dess påverkan på vardagen har Anna Amalia av Preussen visat sig vara ett ämne av stor betydelse och betydelse. I den här artikeln kommer vi att försöka fördjupa oss i komplexiteten och mångfalden som Anna Amalia av Preussen omfattar, utforska dess olika aspekter och ge en mer komplett bild av varför Anna Amalia av Preussen förtjänar uppmärksamheten och analysen som vi kommer att ge nedan.
Anna Amalia av Preussen | |
---|---|
![]() | |
Porträtt av Antoine Pesne från 1700-talet | |
Regeringstid | 1756 − 1787 |
Företrädare | Maria Elisabet |
Efterträdare | Sofia Albertina |
Ätt | Hohenzollern |
Far | Fredrik Vilhelm I |
Mor | Sofia Dorotea |
Född | 9 november 1723 Berlin, Preussen |
Religion | Lutherdom |
Död | 30 mars 1787 (63 år) Berlin, Preussen |
Anna Amalia av Preussen (tyska: Anna Amalie von Preußen), född 9 november 1723 i Berlin i Preussen, död 30 mars 1787 i Berlin i Preussen, var en preussisk musiker och prinsessa som dotter till kung Fredrik Vilhelm I och Sofia Dorotea. Hon var regerande abbedissa för det protestantiska klosterstiftet Quedlinburg från år 1755 till 1787. Hon var även kompositör och finansiär samt samlare av musik.
Anna Amalia intresserade sig tidigt för musik och kunde få undervisning efter sin fars död 1740; musiken hade varit en tröst under faderns misshandel – han brukade dra henne i håret längs golven under sina vredesutbrott – och hon lärde sig spela cembalo, flöjt och violin.
Anna Amalia föreslogs år 1743 av sin bror, den preussiske kungen Fredrik II, som brud åt Sveriges tronföljare Adolf Fredrik i stället för Lovisa Ulrika; Fredrik beskrev Lovisa Ulrika som alltför makthungrig för att bli drottning i en konstitutionell monarki och bedömde Anna Amalia som mer mild och passande för Sverige; det har föreslagits att Fredrik trodde att Anna Amalia skulle vara en mer lätthanterlig agent för Preussen i Sverige.
Anna Amalia gifte sig 1743 i hemlighet med baron Friedrich von der Trenck; då kungen upptäckte att hon var gift och gravid, annullerade han hennes äktenskap, lät fängsla hennes man i tio år och förde henne till Quedlinburg, där adliga kvinnor brukade föda barn utanför äktenskapet. Paret brevväxlade sedan fram till hennes död.
Efter att hon 1755 blivit abbedissa blev hon rik och tillbringade sin mesta tid i Berlin, där hon ägnade sig åt att finansiera, samla och själv komponera musik. Hon studerade under Johann Philipp Kirnberger och uppnådde en viss berömmelse för sina kammarmusikstycken och operor. De flesta av hennes musikstycken har förstörts. Hennes samling av 600 volymer musikstycken av bland andra Johann Sebastian Bach, Georg Friedrich Händel och Georg Philipp Telemann betraktas som ett viktigt bidrag till den västerländska kulturen.