I den här artikeln kommer vi att utforska i detalj Anis, ett ämne av stor relevans i det samtida samhället. Anis har fångat uppmärksamheten hos många experter och akademiker på grund av dess betydande inverkan på olika aspekter av det dagliga livet. Genom noggrann analys och insamling av empiri kommer vi att försöka belysa de olika nyanser och aspekter som kännetecknar Anis, för att ge en heltäckande och berikande vision om detta ämne. Dessutom kommer de praktiska och teoretiska implikationerna av Anis att undersökas, för att främja en djupare och mer detaljerad förståelse av dess betydelse i det nuvarande landskapet.
Anis | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Araliaordningen Apiales |
Familj | Flockblommiga växter Apiaceae |
Släkte | Bockrotsläktet Pimpinella |
Art | Anis P. anisum |
Vetenskapligt namn | |
§ Pimpinella anisum | |
Auktor | L. |
![]() |
Anis (Pimpinella anisum L.) är en ört som tillhör familjen flockblommiga växter.
Anis är ettårig. Blommar i juli — augusti. Blomman har diametern 3 mm. Frukterna är 3 × 5 mm.
De övre bladen är smala och påminner om dill; de nedre är större och liknar mest persilja. Roten är en pålrot. Stjälken påminner mycket om selleri.
Kromosomtal 2n = 2n=18 och 2n = 20.
Mängden av olika ämnen i anisfrö varierar stort med växtplats och väderförhållandena under växtåret. Typiska värden är:
Ämne | Halt (%) |
---|---|
Nitrogenfria extrakter | 22-28 |
Ickeflyktig olja | 8-23 |
Protein | 18 |
Vatten | 9-13 |
Kostfiber | 12-25 |
Flyktig olja | 2-7 |
Stärkelse | 5 |
Anisen kommer ursprungligen från trakterna kring Medelhavet och introducerades i Sverige på 1300-talet,[1] och finns nu odlad och förvildad även i södra och mellersta Sverige.
Lätt, näringsrik, väldränerad jord.
Den färska växten kan användas som en grönsak, men detta är inte den huvudsakliga användningen. Det är i stället fröna, som utnyttjas.
Genom vattenångadestillering av anisfrukter utvinns en gul, flyktig eterisk olja, anisolja, består av cirka 90 % anetol och mindre mängder av bl a 4-anisaldehyd, estragol och pseudoisoeugenyl-2-metylbutyrat.
Anisolja kan användas för framställning av parfym och liknande.
Anisens frön används som kryddor i bröd, i likör och i andra spritdrycker, till exempel i Absint, Aguardiente, Anisette, Arrak, Jägermeister, O. P. Anderson, Ouzo, Pernod, Raki, Ricard och Skåne Akvavit.
Anetol är mindre lösligt i vatten än etanol, varför vissa aniskryddade spritdrycker blir opaka när de späds ut med vatten.
Anis kan även användas medicinskt. En dekokt på anisfrö har använts mot hosta och för att minska gasbildning vid matspjälkning (flatulens). Kan även fungera som afrodisiakum.
Enligt folktro kan anis hjälpa mot mardrömmar och förtrollning ("Ont öga").
Anis har en smak som påminner om lakrits. Produkter med lakritssmak kan ibland innehålla anis som smakförstärkare eller ersättning för lakritsrot.
Kinesisk stjärnanis innehåller också anetol, men är inte nära släkt med anis. Eftersom den har en liknande smak och arom har den i västvärlden blivit ett billigare alternativ till anis, för såväl bakning som likörproduktion.
Larver från vissa fjärilar, t ex klintmalmätare (Eupithecia centaureata) och absintmalmätare (Eupithecia absinthiata) har anis som favoritföda.