I den här artikeln ska vi utforska Anatolij Demidov och dess inverkan på dagens samhälle. Anatolij Demidov är ett ämne som har skapat stort intresse på senare tid, eftersom dess inflytande sträcker sig till olika områden i det dagliga livet. Sedan dess uppkomst har Anatolij Demidov väckt debatt och reflektion inom olika sektorer, vilket har lett till en djupgående analys av dess implikationer. I den meningen är det intressant att veta mer om Anatolij Demidov och hur det har utvecklats över tid, samt dess relevans i det aktuella sammanhanget. Därför kommer vi på de närmaste raderna att fördjupa oss i de många aspekterna av Anatolij Demidov och dess roll i det samtida samhället.
Anatolij Demidov | |
![]() | |
Född | 17 april 1812 Sankt Petersburg eller Moskva[1] |
---|---|
Död | 29 april 1870[2] (58 år) Paris sjunde arrondissement eller Paris[1] |
Begravd | Père-Lachaise |
Andra namn | Nil-Tag[3] |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland och Frankrike[1] |
Sysselsättning | Botaniker, botanisk samlare[4], forskningsresande[1], politiker[1], konstsamlare[1], författare, affärsman, diplomat[1], naturvetare[1] |
Maka | Mathilde Bonaparte (g. 1840–)[5] |
Partner | Juliette Drouet |
Föräldrar | Nikolaj Demidov[6] Elisabeta Alexandrovna Stroganova[6] |
Släktingar | Pavel Nikolajevitj Demidov (syskon)[1] |
Utmärkelser | |
Demidov-priset (1847) Sankt Vladimirs orden, andra klassen Sankt Annas orden, andra klass Sankt Vladimirs orden, tredje klass Sankt Stanislausorden, första klassen Hedersmedborgare i Frankfurt an der Oder | |
Heraldiskt vapen | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Anatolij Nikolajevitj Demidov, furste av San Donato, född 5 april 1813 i Sankt Petersburg, död 29 april 1870 i Paris, var en rysk diplomat, mecenat och författare.
Demidov var en tid rysk chargé d'affaires hos storhertigen av Toscana, som upphöjde honom till furste av San Donato. Till följd av sitt giftermål med den romersk-katolska prinsessan Matilde av Montfort (en dotter till Jérôme Bonaparte) blev han emellertid utesluten ur ryska statens tjänst och kallad till Sankt Petersburg för att stå till svars inför tsaren, vars ynnest han likväl snart återvann. Äktenskapet blev snart mycket olyckligt och stormigt och makarna skildes efter några år.
Demidov utrustade 1837 på egen bekostnad en vetenskaplig expedition till södra Ryssland, huvudsakligen i syfte att söka efter nya stenkolsfält. Resultaten av expeditionens undersökningar (1837–40) presenterade han i flera praktverk. På flera platser i Ryssland inrättade han betydande välgörenhetsanstalter, främjade på många sätt konst och vetenskap och ägde själv en utomordentligt rik konstsamling, vilken såldes på auktion 1880. Han invaldes som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1842. Bland hans övriga skrifter märks Lettres sur l'empire de Russie (1840) och Album pittoresque et archéologique en Russie (1871).