Alsing Andersen
I den här artikeln kommer vi att utforska Alsing Andersen, ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos både experter och entusiaster. Alsing Andersen är ett begrepp som varit föremål för debatt och analys inom olika områden, från vetenskap till populärkultur. Genom historien har Alsing Andersen spelat en avgörande roll i människors liv, genom att påverka hur vi tänker, agerar och förhåller oss till världen omkring oss. Genom ett multidisciplinärt tillvägagångssätt kommer vi att undersöka de olika perspektiven på Alsing Andersen, och lyfta fram dess mest relevanta och kontroversiella aspekter. Dessutom kommer vi att utforska hur Alsing Andersen har utvecklats över tiden, och vad dess relevans är idag. Gör dig redo att gå in i den fascinerande världen av Alsing Andersen!
Alsing Emanuel Andersen, född den 5 februari 1893 i Köpenhamn, död den 5 december 1962, var dansk politiker och minister. Han var son till rådman och folketingsledamot Frederik Andersen, som han efterträdde inom ledningen för Socialdemokraterne.
Biografi
År 1917 tog Andersen en akademisk examen med engelska som huvudämne och samma år blev han Staunings sekreterare, då denne hade behov av en språkkunnig medarbetare som kunde stödja honom i hans internationella arbete som under första världskriget fick en framträdande plats i danska socialdemokratins politik.
Alsing Andersen blev invald i Folketinget för Socialdemokraterna den 24 april 1929 och var försvarsminister åren 1935–1940. Efter andra världskriget blev han kritiserad för det svaga motståndet mot den tyska invasionen den 9 april 1940. Denna kritik var dock inte helt berättigad eftersom besluten främst kom från Stauning och utrikesminister P. Munch. Andersen blev utnämnd till inrikesminister i november 1947, men satt på den posten endast tio dagar på grund av stort folkligt motstånd mot hans kritik av motståndsrörelsen under kriget.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia, Alsing Andersen, 12 januari 2012.
| Socialdemokratiets partiledare |
|---|
|
Pio (1871–1872) • Würtz (1872–1873) • Klein (1874–1875) • Pio (1875–1877) • Hørdum (1877) • Meyer (1878) • Wiegell (1878–1879) • Hørdum (1880–1882) • P. Knudsen (1882–1910) • Stauning (1910–1939) • Hedtoft (1939–1941) • Andersen (1941–1945) • Hedtoft (1945–1955) • Hansen (1955–1960) • Kampmann (1960–1962) • Krag (1962–1972) • Jørgensen (1972–1987) • Auken (1987–1992) • Nyrup Rasmussen (1992–2002) • Lykketoft (2002–2005) • Thorning-Schmidt (2005–2015) • Frederiksen (2015–) |
|