Numera har Allergen immunterapi blivit en mycket viktig fråga i samhället. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Allergen immunterapi tagit en grundläggande roll i våra liv och påverkat allt från vårt sätt att kommunicera till våra politiska beslut. Det är därför det är avgörande att noggrant analysera effekten av Allergen immunterapi på olika aspekter av vårt dagliga liv, såväl som de utmaningar och möjligheter det ger. I den här artikeln kommer vi att utforska relevansen av Allergen immunterapi i dagens värld, och erbjuda en komplett översikt som inte bara försöker informera, utan också att generera reflektion och debatt om detta viktiga ämne.
Allergen immunterapi (AIT), tidigare hyposensibilisering och specifik immunterapi, är en metod för att förebygga uppkomst av symtom vid IgE-förmedlade allergiska sjukdomar genom att minska känsligheten för allergen. Effekten uppnås genom hämning av såväl den snabba som den fördröjda överkänslighetsreaktionen.
I svenska riktlinjer publicerade år 2019 av Svenska Föreningen för Allergologi används benämningen allergen immunterapi (AIT) i enlighet med internationella konsensusdokument.[1] Andra benämningar som har använts är allergenspecifik immunterapi (ASIT), hyposensibilisering, och specifik immunterapi.[1][2]
År 1911 publicerades en artikel i The Lancet av den brittiske läkaren Leonard Noon som beskriver den första lyckade desensibiliseringen mot hösnuva.[3] År 1915 använde amerikanen Robert Anderson Cooke pricktest av huden för att diagnostisera allergi.[3] År 1921 visade tyskarna Carl Prausnitz och Heinz Küstner, genom överföringstest från individer som var allergiska enligt pricktest, att det finns en faktor i serum som gör att mottagaren får en lokal allergisk reaktion mot det allergen som givaren är allergisk mot.[1][4] Ämnet fick namnet "reagin" som senare, år 1966 och 1967, av japanske Kimishige Ishizaka och hans fru Teruko Ishizaka parallellt och oberoende av svenskarna S.G.O. Johansson och Hans Bennich, upptäcktes vara antikroppen IgE.[1][4][5][6] År 1954 publicerade britterna William Frankland och Rosa Augustin den första dubbelblindade placebo-kontrollerade studien på allergen immunterapi.[3][4]
De två vanligaste tillvägagångssätten för AIT är subkutan immunterapi (SCIT) och sublingual immunterapi (SLIT).[1][7]
Vid SCIT tillförs allergenet som injektion subkutant (under huden). Till en början ges injektionerna varje vecka under en uppdoseringstid på sju till femton veckor.[2] När slutdosen uppnåtts sker underhållsbehandling med injektioner ungefär varannan månad.[2] Behandlingen sträcker sig ofta över 3–5 år.[2]
Vid SLIT tillförs allergenet i en tablett som läggs sublingualt (under tungan).[2] Tabletten tas varje dag och behandlingen pågår i 3 år.[2]
För att immunterapin över huvud taget skall komma i fråga måste det föreligga en IgE-medierad reaktion, det vill säga positivt pricktest och/eller positivt IgE-test (RAST eller motsvarande). Det bör också finnas ett övertygande samband mellan patientens symtom och exponering för allergenet i fråga. Det finns sällan anledning att överväga immunterapi hos patienter med lindrig allergi, eftersom de flesta får god effekt av de tillgängliga läkemedlen mot hösnuva och astma. Man kan överväga specifik immunterapi vid medelsvår eller svår allergi [8] om
Eftersom man injicerar det som patienten är allergisk för, kan allergiska reaktioner uppkomma:
Genom att man följer de riktlinjer för försiktighetsåtgärder som finns[8], är riskerna för patienten obetydliga.