Alexandre Cabanel

I dagens värld är Alexandre Cabanel ett relevant ämne som har fångat samhällets uppmärksamhet i allmänhet. Dess inverkan har märkts i olika aspekter av det dagliga livet, och genererat debatter, reflektioner och betydande förändringar inom olika områden. Eftersom Alexandre Cabanel fortsätter att vara ett fokus för intresse och kontrovers, är det viktigt att helt analysera dess implikationer och konsekvenser, samt utforska möjliga lösningar och vägar framåt. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Alexandre Cabanel, utforska dess rötter, dess nuvarande dimensioner och dess möjliga utveckling i framtiden.

Alexandre Cabanel
Alexandre Cabanel, Självporträtt (1852),
Musée Fabre.
Född28 september 1823
Montpellier, Frankrike
Död23 januari 1889 (65 år)
Paris
Begravdcemetery Saint-Lazare (Montpellier)
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidÉcole nationale supérieure des Beaux-Arts,
Franska akademin i Rom,
SysselsättningMålare, universitetslärare
ArbetsgivareÉcole nationale supérieure des Beaux-Arts
Noterbara verkVenus födelse och Kleopatra testar gifter på dödsdömda
Utmärkelser
Bayerska Sankt Mikaels förtjänstorden (1867)
Kommendör av Hederslegionen (1884)
Prix de Rome
Redigera Wikidata

Alexandre Cabanel, född 28 september 1823 i Montpellier i Frankrike, död 23 januari 1889 i Paris, var en fransk konstnär.

Venus födelse (1863), Musée d'Orsay.
Kleopatra testar gifter på dödsdömda (1887), Koninklijk Museum voor Schone Kunsten Antwerpen.

Cabanel tillbringade åren 1846–1850 i Rom och blev 1863 professor vid École des Beaux-Arts, vars direktör han sedan blev. Han var den franska akademiska konstens främste företrädare. Han inriktade sig på bibliska, mytologiska och historiska motiv och målade redan före sin vistelse i Rom Kristus i örtagården (1844), Kristus inför pretorn (1845), Den fallna ängeln (1847) och sedan inom samma ämneskrets Johannes döparen, Moses död, Kristen martyr och Den helige Ludvigs förhärligande (1855) samt Maria Magdalena.

Vid sidan av kyrkliga ämnen började han även vända sig till moderna och romantiska, såsom Othello berättar om sina strider, Florentinsk poet (1861), en vacker existensbild från renässansens dagar, Francesca da Rimini och Paolo Malatesta (1879, betydligt teatralisk i kompositionen). Jämte alster inom dessa sfärer av måleri märks dekorativa verk. Det första av dessa var ett offentligt uppdrag att i Hôtel de Ville i Paris måla "De tolv månaderna" i medaljonger; vidare må nämnas hans dekorering av Hotel Péreire i Paris, utförd i 1700-talets franska stil, Floras triumf, plafond i Louvren (1873), och Ludvig den helige, för Pantheon (1878).

Ett av Cabanels favoritmotiv var den nakna kvinnliga kroppen. Dit hör framför allt Venus födelse (1863, Musée d'Orsay). Det förlorade paradiset (1867, Adam och Eva i övernaturlig storlek) är hållen i en fadd färgskala. Till samma grupp hör Venus (1875) och Lucretia och Tarquinius (1877) med flera. Av hans senare verk bör nämnas Faidra (1880, Musée Fabre) samt Kleopatra testar gifter på dödsdömda (1887, Antwerpen).

Cabanel var flitigt anlitad som porträttmålare och målade exempelvis Napoleon III. Annars var det huvudsakligen mondäna damer han porträtterade, med smekande pensel och elegant färghållning. Bland hans damporträtt finns det av den svenska sopranen Christina Nilsson som Ofelia (1873, Statens porträttsamling, Gripsholms slott).

Källor

Noter

  1. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 14632, läst: 23 augusti 2017.
  2. ^ Alexandre Cabanel, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00029840.
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w67m09d9, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ Alexandre Cabanel, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 14632.
  5. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016.
  6. ^ AGORHA, AGORHA person-/institution-ID: 110589, läs online, läst: 1 april 2019.
  7. ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 13978, läst: 1 april 2021.
  8. ^ Nationalmuseum

Externa länkar

Auktoritetsdata