Aleksander Zawadski
Idag, i den digitala tidsåldern, har Aleksander Zawadski blivit ett ämne av stor relevans i dagens samhälle. Från dess påverkan på ekonomin till dess påverkan på människors dagliga liv har Aleksander Zawadski varit föremål för debatt och analys inom olika områden. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Aleksander Zawadski blivit en nyckelfaktor i mänskliga relationer, industrier och politik. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Aleksander Zawadski och dess inverkan på det moderna livet, såväl som möjliga konsekvenser för framtiden.
| Aleksander Zawadski | |
 | |
| Tid i befattningen 20 november 1952–7 augusti 1964 | |
| Premiärminister | Bolesław Bierut Józef Cyrankiewicz |
|---|---|
| Företrädare | Bolesław Bierut |
| Efterträdare | Edward Ochab |
| Född | 16 december 1899 Będzin, Kejsardömet Ryssland |
| Död | 7 augusti 1964 (64 år) Warszawa, Folkrepubliken Polen |
| Gravplats | Powązki militärkyrkogård |
| Nationalitet | Polack |
| Politiskt parti | Polens kommunistiska parti (1923–1942) Polska arbetarpartiet (1942–1948) Polska förenade arbetarpartiet (1948–1964) |
Aleksander Zawadski, född 16 december 1899 i Będzin, död 7 augusti 1964 i Warszawa, var en polsk politiker. Han var Polens statschef (ordförande i statsrådet) 1952–64.
Biografi
Zawadski tog efter grundskolestudier ett jobb som gruvarbetare 1913, och flyttade vid första världskrigets utbrott till Tyskland för arbete. 1918 skrev han in sig i den polska armén, och stred i polsk-sovjetiska kriget tills han demobiliserades 1921. Därefter tog han återigen ett arbete i gruvorna utanför Katowice, och blev 1923 medlem i Polens kommunistiska parti. På grund av sina politiska aktiviteter greps han flera gånger av Józef Piłsudskis regim, och tillbringade större delen av 1920- och 1930-talen i fängelse.
Vid andra världskrigets utbrott satt han fängslad i Brest, men frigavs då staden ockuperades av Sovjetunionen efter invasionen av Polen. Efter Nazitysklands invasion av Sovjetunionen stred han för Röda armén, och blev sedan befälhavare i general Berlings polska armé. 1944 blev han medlem i politbyrån i Polska arbetarpartiet, som kom att ersätta det tidigare polska kommunistpartiet; då detta parti tillsammans med Polens socialistiska parti bildat Polska förenade arbetarpartiet 1948 behöll han sin plats i politbyrån.
Han kom efter krigsslutet att inneha en rad högt uppsatta poster i Folkrepubliken Polen, bland annat som vice ordförande i ministerrådet (vice premiärminister) 1949 och 1950–52 och chef för de polska fackföreningarnas centralorganisation (CRZZ) 1949–50. Från 1949 var han ledamot av statsrådet; 1952 blev han dess ordförande, och därmed Polens statschef, efter Bolesław Bierut. Denna post innehade han till sin död 1964.
Utmärkelser
Polska utmärkelser
Riddarkorset av Virtuti Militari
Storkorset av Polonia Restituta
Orden Byggare av folkets Polen
Grunwaldkorset, andra klassen
Tapperhetskorset (1920)
Partisankorset (12 juni 1946)
Arbetets fanas orden, första klassen (1949)
Övriga utmärkelser
Republiken Indonesiens Stjärnas orden (1961)
Kommendör med stora korset av Finlands Vita Ros' orden (1964)
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- Bra Böckers lexikon, 1981.
Externa länkar
|