Albert Lindström (tonsättare)

Följande artikel kommer att ta upp ämnet Albert Lindström (tonsättare), som har skapat stort intresse och debatt i dagens samhälle. Från sitt ursprung till nutid har Albert Lindström (tonsättare) spelat en grundläggande roll inom olika områden, från politik till populärkultur. Under åren har Albert Lindström (tonsättare) utvecklats och fått olika betydelser och konnotationer, vilket har genererat en stor mångfald av åsikter i frågan. I denna artikel kommer olika perspektiv på Albert Lindström (tonsättare) att utforskas, samt dess inverkan på vardagen och samhället i stort.

Albert Lindström
Född24 april 1853[1]
Klara församling[1], Sverige
Död12 januari 1935[2] (81 år)
Stockholm[2]
BegravdNorra begravningsplatsen[3]
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningKompositör[2], organist[2]
Befattning
Sångpedagog, Betelseminariet (1873–1885)[4]
Sångpedagog, Betelseminariet (1893–1903)[4]
Redigera Wikidata

Albert Esaias Lindström, född den 24 april 1853 i Klara församling i Stockholm[5], död den 12 januari 1935 i Stockholm[6], var en svensk tonsättare, musiklärare och organist. Han var svärfar till Telemak Fredbärj.

Albert Lindström föddes i Stockholm och blev moderlös när han var fem år. Fadern var handelsman och även organist i Betlehemskyrkan. Han studerade vid musikkonservatoriet, avlade 1872 organistexamen och blev kantor 1889. Han var verksam som organist i Blasieholmskyrkan 1871–1891 som formellt hörde till Jakob och Johannes församling i Stockholm men som i praktiken drevs av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Han valdes sedan till organist i Sankt Jakobs kyrka 1891 där han verkade fram till sin pensionering 1926. Han efterträdde där sina båda orgellärare Gustaf Mankell och Wilhelm Heintze. Sammantaget var Lindström verksam i 55 år i församlingen. Den 29 oktober 1919 invaldes han som ledamot 565 av Kungliga Musikaliska Akademien.[7]

Kompositioner

På 1870-talet gav han ut Melodi-Album för Orgelharmonium, 50 folkvisor, folksånger, hymner, koraler, m.m. arrangerade af Albert Lindström. Han har även gjort en Orgelharmoniumskola (3:e upplagan 1894) samt arrangemang för orgel av Conrad Nordqvists Sorgmarsch vid Carl XV:s begravning.

Lindström har även komponerat många sånger och redigerat musiken i sångböckerna Sionstoner, Nya pilgrimssånger, tredje upplagan av Ahnfelts sånger samt första utgåvan av Svenska Baptistsamfundets melodisångbok Psalmisten (1904). En av hans mer kända melodier är till Lina Sandell-Bergs psalm Jag kan icke räkna dem alla som publicerades 1889.

Källor

Noter

  1. ^ Klara kyrkoarkiv, Dopböcker över äkta barn, SE/SSA/0010/C I b/9 (1851-1861), bildid: C0056125_00066, sida 48, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 21 maj 2019, ”Albert Esaias”.
  2. ^ Albert Lindström (1853−1935), Levande Musikarv-ID: lindstrom-albert, läst: 21 maj 2019.
  3. ^ Lindström, ALBERT ESAIAS, Svenskagravar.se, läs online, läst: 6 november 2017.
  4. ^ Betelseminariet 1866-1926 : Porträtt och kortfattade biografiska uppgifter över lärare och elever samt ledamöter av styrelseutskottet, andra utgåvan, 1926, s. 17.
  5. ^ Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
  6. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  7. ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akademien. sid. 106. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.) 

Externa länkar