I artikeln vi presenterar idag kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Agnes Jacobsson. Från dess ursprung till dess relevans idag kommer vi att fördjupa oss i en rundtur i alla relevanta aspekter som gör Agnes Jacobsson till ett ämne av intresse för alla typer av människor. Vi kommer att analysera dess påverkan på samhället, dess utveckling över tid och de olika perspektiv som finns på Agnes Jacobsson. Oavsett din nivå av förkunskaper kommer denna artikel att ge dig en heltäckande och berikande vision av Agnes Jacobsson, med syftet att fördjupa sig i dess betydelse och relevans i dagens värld.
Agnes Jacobsson | |
![]() | |
Född | 24 augusti 1837[1][2][1] Stockholm[1][1] |
---|---|
Död | 16 maj 1913[1] (75 år) S:t Johannes församling[2], Sverige |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Skådespelerska, operasångerska[3][1] |
Arbetsgivare | Kungliga Operan (1863–1878) |
Släktingar | Ernst Jacobsson (syskon) Selma Jacobsson (syskon) |
Redigera Wikidata |
Agnes Galathea Jacobsson, född 24 augusti 1837 i Stockholm, död 16 maj 1913 i Stockholm, var en svensk operasångare (sopran, alt).
Jacobsson föddes 24 augusti 1837 i Stockholm. Hon var dotter till kungliga hovparfymören Levi Abraham Jacobsson och Sally Pohl.[4] Hon studerade för Julius Günther och fullbordade sin utbildning vid musikkonservatoriet i Prag 1857. Hon flyttade tillbaka till Sverige 1862.[5]
Hon debuterade som Donna Elvira i Don Juan 27 mars 1863. Jacobsson har haft rollerna som Nattens drottning i Trollflöjten, Adriano i Rienzi, Azucena i Trubaduren, Marta i Faust, Margareta i Vita frun, Marcellina i Figaros bröllop med flera. Hon var anställd vid Kungliga teatern från 1 juli 1863 till 30 juni 1878. Jacobsson avled 16 maj 1913 i Stockholm.[4]
Hennes röst beskrivs som så omfångsrik att hon kunde utföra partier som både sopran och alt. Hon erbjöds engagemang i Ryssland, men tackade nej, då fadern inte ville att hon skulle arbeta utomlands.[4]
Hon var syster till arkitekten Ernst Jacobsson och fotografen Selma Jacobsson, samt svägerska till John Smedberg.[6][7]