I dagens värld är Agent 007 ser rött ett ämne som har blivit allt mer aktuellt. Oavsett om det är inom den politiska, sociala, vetenskapliga eller kulturella sfären, har Agent 007 ser rött fångat uppmärksamheten hos människor från alla samhällsskikt. Dess inverkan har märkts avsevärt i olika aspekter av det dagliga livet, vilket genererat debatt, reflektion och handling. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Agent 007 ser rött, och analysera dess implikationer, ursprung, utveckling och framtidsperspektiv. Det råder ingen tvekan om att Agent 007 ser rött har markerat en vändpunkt i vårt samhälle, och att förstå dess omfattning är avgörande för att förstå det aktuella sammanhanget och möjliga trender att följa.
Agent 007 ser rött (From Russia with Love) | |
![]() | |
Genre | Action/Thriller |
---|---|
Regissör | Terence Young |
Producent | Albert R. Broccoli Harry Saltzman |
Manus | Richard Maibaum |
Synopsis | Johanna Harwood |
Baserad på | Kamrat Mördare av Ian Fleming |
Skådespelare | Sean Connery Pedro Armendáriz Lotte Lenya Robert Shaw Bernard Lee Daniela Bianchi |
Originalmusik | John Barry |
Fotograf | Ted Moore |
Klippning | Peter R. Hunt |
Produktionsbolag | EON Productions |
Distribution | United Artists |
Premiär | ![]() 31 mars 1964 (Sverige) |
Speltid | 115 minuter |
Land | ![]() |
Språk | Engelska |
Budget | $2 miljoner |
Intäkter | $78 900 000 |
Föregångare | Agent 007 med rätt att döda |
Uppföljare | Goldfinger |
IMDb SFDb Elonet |
Agent 007 ser rött (originaltitel: From Russia with Love) från 1963 är den andra filmen om den hemlige MI6-agenten James Bond producerad av EON Productions. Filmen var den andra med Sean Connery i huvudrollen och den andra Bondfilmen som regisserades av Terence Young. Handlingen utspelar sig i bland annat Istanbul, och kretsar kring kodmaskinen Lektor som organisationen S.P.E.C.T.R.E. använder för att locka fram James Bond så att de kan döda honom.
Schackpartiet som Kronsteen spelar i början av filmen och som han vinner på ett spektakulärt sätt bygger på ett riktigt parti som spelades mellan Boris Spasskij och David Bronstein i Leningrad 1960.
Den andra Bondfilmen Agent 007 ser rött bygger på Flemings roman Kamrat Mördare som gavs ut året innan Döden på Jamaica, boken bakom den första filmen Agent 007 med rätt att döda. För att följa mönstret från Agent 007 med rätt att döda gavs filmen en titel som syftade på Ryssland och kommunismens röda färg. Den engelska titeln är From Russia with Love (på svenska: "Från Ryssland med kärlek").
När brittiska MI6 får höra att en Enigma-liknande omkodningsmaskin finns att få tag på från ryssarna blir deras bäste agent ivägskickad att ta den innan S.P.E.C.T.R.E. hinner ta tillbaka den från den vackra ryskan Tatyana Romanova, som i tron att hon hjälper sitt land, ska ge maskinen till James Bond. Vad varken Bond, Romanova eller MI6 vet är att maskinen i själva verket är ett lockbete som det i Sovjet ledda brottssyndikatet S.P.E.C.T.R.E. har lagt ut. De vill ha hämnd för vad Bond och MI6 gjorde mot deras medarbetare Doktor Julius No sex månader tidigare.
Sean Connery | – James Bond |
Daniela Bianchi | – Tatiana Romanova |
Pedro Armendáriz | – Ali Kerim Bey |
Lotte Lenya | – Rosa Klebb |
Robert Shaw | – Donald "Red" Grant |
Bernard Lee | – M |
Eunice Gayson | – Sylvia Trench |
Walter Gotell | – Morzeny |
Francis de Wolff | – Vavra |
Lois Maxwell | – Miss Moneypenny |
Desmond Llewelyn | – Major Boothroyd |
Aliza Gur | – Vida |
Martine Beswick | – Zora |
Vladek Sheybal | – Kronsteen |
Anthony Dawson och Eric Pohlmann (röst) | – Ernst Stavro Blofeld (skrivet i eftertexterna som Number 1) |
Filmen valdes som den första uppföljaren till Agent 007 med rätt att döda delvis eftersom det var en av John F. Kennedys favoritböcker.
Inspelningen gjordes på flera platser, främst Istanbul. Flera scener spelades som vanligt för Bondfilmerna in på Pinewood studios utanför London, England.
Filmen klipptes av Peter Hunt, som senare skulle komma att regissera Bondfilmen I hennes majestäts hemliga tjänst (1969).
Förtexterna till filmen filmades av Maurice Binder.
Titelmelodin skrevs av Lionel Bart och sjöngs av Matt Monro.
Musiken skrevs av John Barry som skulle komma att bli den mest produktive av alla Bondkompositörer.
* Figurerar inte i filmen.
På Rotten Tomatoes har filmen 96 % positiva betyg, det näst högsta i Bond-franchisen efter Agent 007 med rätt att döda med 98 %. Bonds slagsmål med agenten Grant ombord på Orientexpressen har också lyfts fram som en av filmseriens höjdpunkter.
|
|