Adolf von Wilbrandt
I dagens värld har Adolf von Wilbrandt fått stor relevans och blivit ett ämne av allmänt intresse för människor i alla åldrar och bakgrunder. Sedan dess uppkomst har Adolf von Wilbrandt fångat mångas uppmärksamhet, genererat debatter, kontroverser och oändliga motstridiga åsikter. Dess inverkan har varit så betydande att den har överskridit kulturella och geografiska barriärer och varit föremål för studier och forskning inom olika kunskapsområden. I den här artikeln kommer vi att grundligt utforska fenomenet Adolf von Wilbrandt, och analysera dess implikationer och konsekvenser i dagens samhälle.
| Adolf von Wilbrandt | |
 Adolf von Wilbrandt, 1882. | |
| Född | Adolf Johann Albrecht Frierich Enoch von Wilbrandt 24 augusti 1837[1][2][3] Rostock[4] |
|---|---|
| Död | 10 juni 1911[2][3][5] (73 år) Rostock[6] |
| Begravd | Rostock |
| Medborgare i | Mecklenburg-Schwerin |
| Utbildad vid | Rostocks universitet Humboldt-Universität zu Berlin Münchens universitet  |
| Sysselsättning | Journalist, dramatiker, översättare, författare[7], diktarjurist |
| Maka | Auguste Wilbrandt-Baudius |
| Föräldrar | Christian Wilbrandt |
| Utmärkelser | |
| Franz Grillparzer-priset (1875) Schillerpriset (1878) Maximiliansorden för konst och vetenskap (1884) | |
| Redigera Wikidata | |
Adolf von Wilbrandt, född 24 augusti 1837 i Rostock, död där 10 juni 1911, var en tysk författare. Han var son till Christian Wilbrandt.
Biografi
Wilbrandt studerade i sin födelsestad juridik, filosofi och historia, reste sedan till München, där han promoverades 1859, flyttade 1861 till Berlin, företog resor till Frankrike och Italien, var även 1865-71 bosatt i München. Sedan flyttade han till Wien, där han 1873 gifte sig med skådespelerskan Auguste Baudius och 1881-87 var Burgteaterns chef. 1887 flyttade han tillbaka till Rostock. Under sin första tid i München var Wilbrandt medredaktör av "Süddeutsche Zeitung".
Wilbrandt fick både Grillparzer- och Schillerpriset. 1907 mottog han en ståtlig hyllningsskrift. Redan 1884 blev han adlad av Ludvig II av Bayern.
Verk (urval)
- Geister und Menschen (1864)
- Der Licentiat (1868)
- Novellen (1869)
- Neue Novellen (1870)
- Monografi över Heinrich von Kleist (1863)
- Monografier över Hölderlin (1870) och Fritz Reuter (1890)
- Der Graf von Hammerstein (1870)
- Kriemhild (1877)
- Caius Gracchus (1873)
- Arria und Messalina (1874)
- Giordano Bruno (1874)
- Robert Kerr (1880)
- Die Tochter des Herrn Fabricius (1883)
- Der Meister von Palmyra (1889)
- Die Eidgenossen (1896)
- Unerreichbar (1870, "Fångad", 1893)
- Jugendliebe ("Ungdomskärlek", uppförd 1895 i Stockholm)
- Die Maler (1872, "Konstnärsliv", uppförd 1903 i Stockholm)
- Der Dornenweg (1893)
- Die Osterinsel (1894)
Romaner i svensk översättning
- Lifsleda. Stockholm: Ad. Bonnier. 1889. Libris 1627514
- Rothenburgarne : roman. Stockholm: Beijer. 1896. Libris 1664280
- Smygande gift : roman. Stockholm: Beijer. 1899. Libris 1664281
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Wilbrandt, Adolf, 1904–1926.
Noter
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6514qrs, läs online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ International Music Score Library Project, IMSLP-ID: Category:Wilbrandt,_Adolf, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Internet Speculative Fiction Database, ISFDB författar-ID: 251902, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014.
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: wilbrandt-adolf, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Adolf von Wilbrandt.
|