I dagens värld har AM 748 I 4to blivit allt mer relevant. Oavsett om det beror på dess inverkan på samhället, dess historiska relevans eller dess inflytande på den kulturella sfären, har AM 748 I 4to blivit ett ämne för ständigt intresse och debatt. Från dess ursprung till dess utveckling idag har AM 748 I 4to lämnat en outplånlig prägel på olika aspekter av det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att grundligt utforska vikten av AM 748 I 4to och analysera dess inverkan i olika sammanhang. Från dess ursprung till dess förvandling över tid, fortsätter AM 748 I 4to att vara ett ämne av intresse och relevans, vilket väcker nyfikenhet hos både forskare, akademiker och entusiaster.
AM 748 4to var en isländsk handskrift gjord på veläng. Den skrevs omkring 1300–1325 och innehöll flera dikter ur den Poetiska Eddan. Árni Magnússon fick boken 1691 i Gaulverjabær från Halldór Torfason, som ärvt den från sin far som i sin tur fått den i arv från sin halvbror, biskop Brynjólfur Sveinsson. Boken var då sambunden med en version av Skáldskaparmál från cirka 1400, som Árni bröt loss. Boken delades därmed upp i två band, AM 748 I 4to och AM 748 II 4to (äldre beteckning AM 1 eβ fol).
Första bandet delades på nytt 1996 i samband med att större delen av handskriften återlämnades till Island. De inledande eddakvädena, nu med beteckningen AM 748 Ia 4to, stannade kvar i Köpenhamn medan återstoden, i nytt band med beteckningen AM 748 Ib 4to, skeppades till Reykjavik.[1]
Följande dikter ingår i AM 748 Ia 4to:[2]
AM 748 Ia 4to är den enda medeltida handskrift där Balders drömmar är nedtecknad. De andra dikterna finns även i Codex Regius.
Andra halvan av handskriften inleds med ett fragment ur en okänd avhandling, ibland kallad Fimmta málfræðiritgerðin (”Femte grammatiska avhandlingen”). Därefter följer:[3]
Denna del, som var den första som bröts loss ur den ursprungliga boken eftersom den antagligen inte hörde dit, skrevs omkring 1400. Den innehåller diverse fragment ur Skáldskaparmál samt en genealogi över sturlungarnas och skarðverjarnas ätter.[4]
|