I den här artikeln ska vi utforska vilken inverkan 88-öresrevyn har haft på det samtida samhället. 88-öresrevyn är ett ämne som har fångat akademiker, yrkesverksamma och experters uppmärksamhet de senaste åren och genererat en bred debatt inom olika områden. Från dess ursprung till dess inflytande på människors dagliga liv har 88-öresrevyn präglat ett före och efter i vårt sätt att leva och förhålla oss till vår miljö. Genom en detaljerad analys av nyckelaspekterna relaterade till 88-öresrevyn kommer vi att försöka förstå dess betydelse, dess implikationer och möjliga lösningar för att ta itu med de utmaningar det innebär.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
88-öresrevyn är en revy av Hasseåtage, även känd som duons minsta revy. Den bestod bara av duon själv och pianisten Gunnar Svensson och spelades på restaurangen Skeppet i Värtahamnen i Stockholm från april 1970 och året ut och sedan på turné från januari 1971. Scenen var placerad mellan en del av restaurangen som var dyrare med à la carte-meny och en enklare del med barmeny. Detta avspeglade sig också i huvudpersonernas kläder med Tage Danielsson i smoking och Hans Alfredson i enklare kavaj.
Revyn innehöll flera nummer som blivit klassiska, som dialogen "På jobbet" (Roger Mooooooore), Danielssons "Elektricitetsvisan" och sångerna "Blå Stetsonhatt" och "Öl". Före revyn serverades mat och efteråt blev det dans, där Alfredson och Danielsson bjöd upp damerna. Revyn regisserades av Gösta Ekman.
Namnet "88-öres" kommer från en billighetsbasar i Tage Danielssons grannstad, Norrköping. Anledningen till att man var på restaurang Skeppet, och med skelettbesättning, var rent ekonomisk. Efter dunderfiaskot med Spader, Madame! var Svenska Ord konkursmässigt, och ekonomin tillät inga extravaganser. Därav följde revyns sparsmakade stil med de bägge komikerna och endast Gunnar Svensson vid pianot. Denne fick också betalt per kväll och var inte kontraktsbunden.
|