56 Ceti

I dagens värld har 56 Ceti blivit ett ämne av stor betydelse och intresse för ett brett spektrum av individer och samhällen. Oavsett om det beror på dess relevans i det samtida samhället, dess inverkan på människors dagliga liv eller dess betydelse i den globala sfären, har 56 Ceti väckt stort intresse och debatt bland experter, forskare och befolkningen i allmänhet. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska de olika dimensionerna och aspekterna relaterade till 56 Ceti, för att ge relevant information och djupgående analys om detta viktiga ämne.

56 Ceti
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildValfisken
Rektascension01t 56m 40,20314s[1]
Deklination-22° 31′ 36,4091″[1]
Skenbar magnitud ()+4,85[2]
Stjärntyp
SpektraltypK3 III[3]
U–B+1,67[4]
B–V+1,434 ± 0,005[5]
Astrometri
Radialhastighet ()+27,38 ± 0,80[1] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +59,881[1] mas/år
Dek.: -25,633[1] mas/år
Parallax ()7,3878 ± 0,1861[1]
Avstånd440 ± 10  (135 ± 3 pc)
Absolut magnitud ()-0,25[5]
Detaljer
Radie39,20+1,15-2,93[1] R
Luminositet391+11-20[1] L
Temperatur4 099+163-59[1] K
Metallicitet-0,18[2] dex
Andra beteckningar
CD-23 721, CPD-23 222, FK5 2131, HD 11930, HIC 9061, HIP 9061, HR 565, IRC -20021, 2MASS J01564020-2231363, PLX 403, PPM 244461, SAO 167416, TYC 6429-656-1, Gaia DR2 5134765416778736512 [6]

56 Ceti, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en ensam stjärna[7] belägen i den södra delen av stjärnbilden Valfisken. Den har en skenbar magnitud på 4,85[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 7,4[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 440 ljusår (ca 135 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 27 km/s.[1]

Nomenklatur

Stjärnans fanns inte i den ursprungliga Bayerkatalogen, utan gavs den Bayerliknande beteckningen Upsilon1 Ceti av Flamsteed[8] för att skilja den från Bayers Upsilon Ceti, som Flamsteed betecknade Upsilon2 eller 59 Ceti. År 1801 upptog J.E. Bode denna beteckning i sin Uranographia,[9] men beteckningarna Upsilon1 och Upsilon2 används i allmänhet inte idag.

Egenskaper

56 Ceti är en orange till gul jättestjärna av spektralklass K3 III.[3] Den har en radie som är ca 39[1] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 391[1] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 4 100[1] K.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 56 Ceti, 16 januari 2020.

Noter

  1. ^ Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ McWilliam, Andrew (December 1990). "High-resolution spectroscopic survey of 671 GK giants. I - Stellar atmosphere parameters and abundances". Astrophysical Journal Supplement Series. 74: 1075–1128. Bibcode:1990ApJS...74.1075M. doi:10.1086/191527.
  3. ^ Houk, N.; Smith-Moore, M. (1988). Michigan Catalogue of Two-dimensional Spectral Types for the HD Stars. Declinations -26°.0 to -12°.0. 4. Bibcode:1988mcts.book.....H.
  4. ^ Mermilliod, J.-C. (1986). "Compilation of Eggen's UBV data, transformed to UBV (unpublished)". Catalogue of Eggen's Ubv Data. Bibcode:1986EgUBV........0M.
  5. ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012). "XHIP: An extended hipparcos compilation". Astronomy Letters. 38 (5): 331. arXiv:1108.4971. Bibcode:2012AstL...38..331A. doi:10.1134/S1063773712050015.
  6. ^ "56 Cet". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-08-01.
  7. ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008). "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 389 (2): 869–879. arXiv:0806.2878. Bibcode:2008MNRAS.389..869E. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
  8. ^ See 56 Ceti in Lalande's recension of Flamsteed's catalog: Lalande, Jérôme (1783). Éphémérides des mouvemens célestes. p. 153.
  9. ^ "Pressefotos zu "Die Ordnung des Himmels. Planetengötter – Sternatlanten"". Hämtad 2019-08-02.

Externa länkar