Vikten av Östrogenreceptorer har varit föremål för debatt i decennier. Oavsett om det är personligt, professionellt eller akademiskt spelar Östrogenreceptorer en avgörande roll i vårt dagliga liv. Från dess ursprung till dess utveckling idag har Östrogenreceptorer varit föremål för studier och forskning av experter inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Östrogenreceptorer, från dess inverkan på samhället till dess relevans i historien. Vidare kommer vi att analysera hur Östrogenreceptorer har påverkat och format olika aspekter av våra liv, vilket ger en djupare insikt om dess betydelse i den moderna världen.
Östrogenreceptorer (ER) är en grupp steroidreceptorer som binder östrogen till målceller i olika kroppsdelar. Receptorerna består av proteiner i cytoplasman. Efter att östrogenet fastnat förändras receptorn och migrerar in i cellkärnan, där den samverkar med kromatin och reglerar DNA:ets transkriptionsfaktor.
Östrogenet är framför allt känt för dess betydelse för kvinnans könskarakteristika, men i själva verkat påverkar hormonet flera centrala kroppsliga processer, som kardiovaskulära systemet, centrala nervsystemet, immunsystemet, huden, manlig fertilitet och skelettets bevarande. Östrogenreceptorer finns följaktligen i flera organ och vävnader, däribland kvinnobröst, livmoder, vagina, testiklar, prostata, sköldkörteln, skelettmuskler, hjärna, njurar, binjurar, hjärta och lungor.
Receptorerna kan binda endogena (kroppsegna) östrogener till sig, men också östrogener som intas via födan, fytoöstrogener och mykoöstrogener, vilka har en viss mitogen verkan. Östrogenreceptorerna kan dessutom agera oberoende av sina ligander (östrogenerna), dels genom att fosforyliseras av mitogenaktiverat proteinkinas (MAPK) och fosfatidylinositid 3-kinas, dels kan de fosforyliseras av EGF-receptorer (receptorerna för epidermal tillväxtfaktor) och IGF-receptorer (receptorer för somatomediner).
Receptorerna och östrogenet är involverade i en rad sjukdomar, däribland bröstcancer och andra sorteras cancer samt manlig infertilitet till följd av dålig spermiekvalitet.
Det finns tre former av östrogenreceptorer:
Östrogenreceptorerna alfa och beta är kärnreceptorer, men regleras av olika gener på två olika kromosomer. De verkar därför ha olika evolutionära ursprung. De kan förekomma i samma celler, där alfa verkar ha en tendens till homodimerisering och beta till en heterodimerisering. Betareceptorn har en mycket lägre bindningskraft och verkan än alfa. Betaformen är framför allt aktiv i äggstockar och prostatan, medan alfaformen verkar i högre grad i de andra organen.
Både alfa- och betaformen är transkriptionsfaktorer som reglerar östrogenets signaler, samt är relevanta vid östrogenberoende bröstcancer. Under cancerns framskridande tycks emellertid betaformen minska i antal i brösten, medan mer betareceptorer sammanfaller med bättre prognos. Alfaformen har en mitogen verkan om inte betaformen är närvarande.