I dagens värld har Åke Nilsson (friidrottare) blivit ett ämne av stort intresse för många människor. Oavsett om det beror på dess historiska relevans, dess inverkan på det nuvarande samhället eller dess inflytande på olika områden, är Åke Nilsson (friidrottare) ett ämne som inte lämnar någon oberörd. Genom historien har Åke Nilsson (friidrottare) varit föremål för studier, debatt och reflektion, och dess betydelse förblir giltig idag. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Åke Nilsson (friidrottare), och analysera dess relevans och inverkan i den samtida världen.
Åke Nilsson | ||
![]() Åke Nilsson (friidrottare). | ||
Friidrott | ||
Svenska mästerskap | ||
---|---|---|
Silver | 1966 | Spjutkastning |
Silver | 1967 | Spjutkastning |
Guld | 1968 | Spjutkastning |
Guld | 1969 | Spjutkastning |
Åke Nilsson, född 29 april 1945, är en svensk före detta friidrottare (spjutkastning). Han tävlade för Gävle GIK, Turebergs IF och Gefle IF.
Nilsson kom sexa i OS 1968 i Mexiko. Han var också svensk rekordhållare i spjut 1968–1977 och vann två SM-guld i grenen.
1968 hade Åke Nilsson sitt stora år. Dels var han med i OS i Mexiko där han kom sexa på 83,48. Dels förbättrade han det svenska rekordet fyra gånger. Först slog han den 5 juli 1968 i Skövde Knut Fredrikssons resultat från 1959 (82,96) genom att kasta 83,24. Därefter förbättrade han detta i Stockholm den 31 juli till 83,80. Den 8 september kastade han 84,66. Och han avslutade årets rekordslakt den 11 september i Rom med ett kast på 87,76. Detta rekord skulle stå sig tills Raimo Pihl slog det 1977. Resultat gav Nilsson en tredjeplats i världsstatistiken och en sjätteplats på Track & Fields världsranking detta år.
1968 och 1969 vann han SM, på 73,28 och 79,72.
Han blev Stor grabb nr 249 år 1968.